Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 201
upphovsrättslagen genom att ta in bestämmelsen i inskränkningsreglerna. Det anses
väldigt avlägset, att parodier skulle omfattas av inskränkningsreglerna. 875
Tillåtelsen av satirer, parodier och travestier på rättslig grund kan bli problematisk.
Exempel på hur man kan uppfatta vissa framföranden som en hyllning till upphovs-
mannen och inte som en kränkning är det s.k. Taube-fallet, 876 där revymakare och en
TV-producent anmälts för förvanskning av Taubes texter, vilka framförts till hans ori-
ginalmelodier. Frågan om det kan anses som parodi eller travesti diskuterades. Upp-
hovsmannen kunde inte höras p.g.a. sjukdom och fallet togs inte upp i domstol. Åkla-
garen avskrev fallet och han ansåg att förvanskningen inte kunde anses som parodi
eller travesti samt att det inte funnits uppsåt hos revymakarna. Man hade önskat ut-
trycka sin beundran för Taube. Åklagaren hade uttryckt sig som följer: ”Evert Taubes
självskrivna storhet har ej ansetts kunna och kan inte rubbas av att hans musik eller
delar av hans dikter nyttjas på ett sätt som skett”.
I fallet ”Alfons Åberg” var det fråga om det är tillåtet att som satir göra om den glada och snälla
barnboksfiguren Alfons Åberg till dansk knarkhandlare. 877 Det handlade om ett inslag i satirprogram-
met Pippirull i Sveriges Radio, där uppläsningar från fyra olika Alfons - böcker varvats med repliker
om knarkhandel och slagsmål från den danska filmen Pusher. Innan inslaget började hade programle-
daren berättat, att ordet alfons betyder hallick på danska. Han hade spelat upp intervjuer med förlags-
representanter och låtit lyssnarna få höra ett inslag med den danske hallicken Alfons Åberg i Köpen-
hamn. Ifrågavarande inslag hade sänts flera gånger i repris och var även tillgängligt som ljudfil på
Sveriges Radios hemsida. Författaren till Alfons Åberg - barnböckerna, Gunilla Bergström, ansåg att
ifrågavarande inslag kränkt hennes litterära anseende och egenart och krävde förbud för fortsatt sänd-
ning och ideellt skadestånd, då hennes verk ändrats i större utsträckning än vad upphovsrättslagen
tillåter.Enligt Svea Hovrätt var det dock fråga om ett satiriskt självständigt verk, både till sammansätt-
ning och av sammanhang. Poängen med inslaget var att framhäva kontrasten mellan den snälle, lille
Alfons Åberg-figuren och den danske busen. Avsikten var varken att angripa Alfons Åberg-figuren i
barnböckerna eller författaren Gunilla Bergström. Hovrätten menade att detta också framgick väl för
lyssnarna. Högsta Domstolen poängterade att programinslaget framförts i radio med de ingrepp i ori-
ginalverken som syftat till att åstadkomma den travesterande effekten inte i sig innebar att verken
gjorts tillgängliga för allmänheten i ett sådant sammanhang att G. Bergströms litterära anseende eller
egenart skulle ha kränkts.
875
Se Rosén 2004b: 690 och Harenko, Niiranen & Tarkela 2006: 53.
876
Se Gustafsson 1977: 369.
877
Se Svea Hovrätt T 3202–04, 22.10.2004 ”Alfons Åberg” och Högsta Domstolen T 4739–04,
8.12.2005. Se om fallet i Rosén JT 3/2005: 714ff., Bruun 2006: 18–19 och Olsson 2006a: 148–149.