Ladda ner - Vaasan yliopisto

184
ACTA WASAENSIA
Allmänheten kunde få den missuppfattningen att de musikverk som framfördes i fil-
men var i enlighet med E. Griegs originalverk. De förvanskningar av harmonin, ryt-
men och tempot som förekom banaliserade dock verken till den grad att detta kunde
få skadliga effekter på den allmänna uppfattningen om verken ifråga. Därför ansåg
Departementet att framförandet av verken i filmen även skadade allmänna kulturella
intressen. Fastän skyddstiden gått ut kan man inte göra ett verk tillgängligt för all-
mänheten på ett sätt i eller ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannens
litterära, vetenskapliga eller konstnärliga anseende eller egenart, eller för verkets an-
seende eller egenart. 820 När upphovsmannens verk görs tillgängligt för allmänheten
och utges på ett sätt, i en form eller i ett sammanhang som kraftigt kränker upphovs-
mannens anseende och egenart, har upphovsmannen rätt att avstå från sitt upphovs-
mannaskap till verket ifråga, den s.k. droit de non-paternité, som namnet till trots står
nära respekträtten. 821
3.5.2. Anseende och egenart
Enligt Strömholm 822 var avsikten att använda begreppen ”ära och anseende” i den
svenska versionen av BK, istället för begreppen ”anseende och egenart”. Propositio-
nen godkändes dock inte i lagkommittén emedan åsikten var att begreppen har samma
betydelse, åtminstone från en praktisk synvinkel. Det antogs att när intrång i upp-
hovsmannens distinktiva egenart görs, är det samtidigt skadligt för hans litterära eller
konstnärliga anseende. Bergström å sin sida gör en separering visavi begreppen anse-
ende och egenart. Här tydliggörs dels upphovsmannens anseende utåt som upphovs-
man och dels hans anseende utåt som samhällsmedborgare, vilket skyddas av äre-
kränkningsreglerna i strafflagen. 823 Med egenart menas enligt Bergström den känsla
upphovsmannen har för sitt eget verk och att han kan känna sig kränkt av ett förfaran-
de med verket, även om det inte skadar hans anseende som upphovsman. Bergström
tillstår att medge att skyddet för egenarten är ett moment som är svårast att tillämpa i
praktiken. Och att man enligt förarbetena 824 skall se saken både från upphovsmannens
820
Se Lassen 1971: 200.
821
Se t.ex. Strömholm 1975: 350, Sijthoff Stray 1989: 66 och Pohjonen 1993: 143.
822
Se Strömholm 1975: 324.
823
Se Bergström & Strömholm 1994: 49. Se även Ekström, Gustafsson & Sundberg 1999: 50, som följer
Bergströms indelning.
824
Se SOU 1956: 25. 123 och KB 1953: 5: 49.