Ladda ner - Vaasan yliopisto

152
ACTA WASAENSIA
både gentemot andra näringsidkare och konsumenter. På så sätt har kriteriet för god
sed ansetts vara ett förfarande som en redbar näringsidkare och konsument godkänner.
En styrande verkan på tolkningen av begreppet har praxis haft med utlåtanden av cen-
tralhandelskammarens opinionsnämnd. Det är genom marknadsrättens rättspraxis som
gränserna för sådant förfarande som strider mot god sed har kartlagts. Försäljningens
tillväxt kan bli långsammare, efterfrågan kan minska och tillväxten på efterfrågan kan
bli långsammare. Därtill kan verkningarna yppa sig i form av att upphovsmannen får
minskat ekonomiskt stöd och att den allmänna goodwillen förloras. 644 Lagen mot
otillbörligt förfarande kan enligt Aaltonen tillämpas tillsammans med stadganden från
andra lagar, exempelvis inom immaterialrätten. Även inom upphovsrätten kan en
handling stridande mot god sed minska upphovsmannens försäljning av sina verk. 645
3.3.3. God sed i upphovsrätten, särskilt ideella rätten
Principen om god sed förekommer inom så gott som alla områden av immaterialrät-
ten. 646 Inom upphovsrätten förekommer principen om god sed uttryckligen i paterni-
tetsrätten. Det allmänna stadgandet om paternitets- eller namnangivelserätten ingår i 3
§ 1 mom. upphovsrättslagen enligt vilken upphovsmannen skall anges på det sätt som
god sed kräver. 647 Denna skyldighet att namnge upphovsmannen bör följas då man
framställer exemplar av verket eller då verket helt eller delvis görs tillgängligt för
allmänheten. Denna lagregel kompletteras i Danmark, Norge och Sverige av 11 § 2
momentet URL, som stadgar att när ett verk återges offentligt, skall källan anges i den
omfattning, och på det sätt god sed kräver. I Finland gäller efter harmoniseringen att
när, i enlighet med inskränkningsbestämmelserna i 2 kapitlet upphovsrättslagen, ett
verk framställs eller görs tillgängligt för allmänheten, förutom källan även upphovs-
644 Se RP 114/1978: 11 och Aaltonen 1985: 35. Jämför även med begreppet goodwill eller det s.k. anseendeskyddet
i varumärkesrätten, t.ex. 6 § Varumärkeslagen, som innebär att man i ett bruk av ett varumärke
inte otillbörligt skall dra nytta av andra existerande och ansedda märken eller använda varumärket
på ett sätt som är till förfång för ansedda märken, till exempel då i form av så kallad ”badvertising”.
Se Andersen 2001b: 136–137, där han jämför god sed vad gäller länkning med kravet på god
marknadsföringssed, i danska markedsföringslovens § 1.
645 Se Aaltonen 1985: 35.
646 Se Pohjonen 1993: 137 och Haarmann 2001: 194–195.
647 Se Pohjonen 1993: 139 och Verronen 2001: 31.