Ladda ner - Vaasan yliopisto

158
ACTA WASAENSIA
att namnet på upphovsmännen skulle anges på varje enskilt smycke. Upphovsmannen ansågs därmed
inte ha rätt till ersättning på grund av upphovsrättsligt intrång.
I fallet har man tagit fasta på att då det gäller att igenkänna upphovsmannen till
smycket är den konstnärliga utformningen av smycket av större vikt än själva namnet
på upphovsmannen. Detta kan gälla för redan etablerade och välkända konstnärer,
men för nya förmågor kan det vara svårare att göra sig kända, ifall inte konsumenterna
får klar information om vem som är upphovsman till verket, speciellt om HD i moti-
veringarna till domslutet konstaterat, att det inte i branschen (affärerna) var ett uteslu-
tande eller ens ett vedertaget bruk. Man har i motiveringarna tagit fasta på branschse-
den. Men variationer förekommer i branschen. Särdeles etablerade konstnärers namn
fogas i allmänhet på varje verk, men det är inte ett konsekvent förfarande. I branscher
förekommer också att man oberoende av ryktbarhet endast anger upphovsmannen på
förpackningarna. 674
Ett av de centrala innehållen i paternitetsrätten gäller frågan om att främja god sed
inom branschen. Huvudsaken är att seden är god och att namnangivelse sker i någon
annan tillämpbar och tillgänglig form, såsom försäljningskataloger och broschyrer.
Strömholm anför, att branschsedvänjor som får anses någorlunda allmänt godtagna av
berörda parter och som inte innebär åsidosättande av berättigade intressen måste i för-
sta hand beaktas 675 . Endast om god sed tillåter att frångå namnangivelsebestämmelsen
är det acceptabelt. Enbart befäst förfaringssätt gäller inte för att åberopa sedvänjan. 676
Här kunde eventuellt ”som en nödlösning” en användning av signum lämpa sig, om
hela namnets utsättande kunde innebära att verket förlorar i konstnärligt avseende. I
det svenska förarbetet till ändringen av upphovsrättslagen 677 poängterades att sed är
att namnangivelse tillämpas vid avtal. Utgångspunkten är att namnet skall påföras var-
je exemplar som framställs i mån av möjlighet. 678
674 Se om fallet även Pohjonen 1993: 140 och 1994: 157, 174, Haarmann 1999: 105, 118, Bruun 2001:
35, Koivumaa 2004: 33 och Sorvari 2005: 215.
675 Se Strömholm 1975: 330.
676 Se Haarmann 2005: 143 och Sorvari 2005: 215.
677 Se sv.prop. 2004/05:110.
678 Se Välimäki 2006: 34.