Ladda ner - Vaasan yliopisto

2.2.1.2. Personlighetsrättsliga argument
ACTA WASAENSIA 45
Grunden för att härleda sig till upphovsrätt utgående från personligheten ligger också i
tanken på vårt ägande av oss själva. Enligt Hegel är personligheten grunden för alla
former av rättigheter: 149 ”Det är uttryckligen personligheten som i sig innehåller ka-
paciteten för rättigheter och utgör begreppet och grunden för abstrakta och formella
rättigheter. Således är imperativet för en rättighet: Var en person och respektera
andra som de personer de är!” (fri övers.)
Utgående från Hegels syn är mänskan av naturen inte fri men genom en historisk pro-
cess av objektifiering och självkonfrontation erhåller hon sin frihet och blir ägare över
sig själv. 150 Enligt Kant’s teori om upphovsrätt, eller egentligen författarrätt, är litterä-
ra verk inte endast simpla varor, utan uttryck för författarens kapacitet och förmåga.
Författaren kan visserligen ge sitt litterära verk åt någon annan, men inte överge sitt
ägande till verket i sig. 151 Sålunda är det ett intrång i författarens verk att framföra
hans tankar till allmänheten utan hans medgivande och utan att ge erkänsla åt honom.
Översättningar av verk bör dock inte uppfattas som intrång, enligt Kant, emedan de
egentligen är uttryck för författarens ursprungliga tankar. 152 En översättning är en be-
arbetning och den som översatt ett verk har upphovsrätt till bearbetningen i dess bear-
betade form enligt 4 § 1 mom. URL, såvida den inte är mekanisk eller rutinmässig.
Bearbetaren kan enligt 4 § 1 mom. URL inte förfoga över verket i dess bearbetade
form utan originalupphovsmannens tillstånd. 153
Leppämäki betonar angående Kant´s teori, att man bör göra en klar distinktion mellan
författare och förläggare och deras respektive förhållande till konsumenterna av det
upphovsrättsskyddade verket. 154 Enligt Leppämäki menar Kant att författarens rätt till
sitt litterära verk är personlig och därmed oefterlåtbar. Denna rätt är knuten till förfat-
tarens person och hör till hans autonomi och frihet att ge utlopp för sina tankar. Å det
andra finns det en objektbunden rätt till författarens verk, som förläggaren kan inneha.
Denna rätt innebär framförallt rätten att göra författarens verk tillgängligt för allmän-
149 Hegel, G.W.F. i Knox 1952: 58. Se även Leppämäki 2006: 77–79.
150 Hegel, G.W.F. i Knox 1952: 47.
151 Kant, I. i Weischedel 1977: 582.
152 Se däremot lagregler om bearbetningar i 4 § URL .
153 Se Bernitz et al 2005: 49 och Susiluoto 1997: 19–21.
154 Se Leppämäki 2006: 76.