Ladda ner - Vaasan yliopisto

196
ACTA WASAENSIA
dock den 1 april 2002, efter påtryckningar från bl.a. TV 4. Enligt ändringen i lagens 7: e kapitel kan
spelfilmer och filmer gjorda för TV och längre än 45 minuter avbrytas för reklam under den förutsätt-
ningen att det sker på ett sätt som varken kränker det ifrågavarande programmets integritet eller rät-
tighetshavarnas rättigheter. Filmerna hade sålunda visats efter det att lagändringen trätt i kraft.
Som stöd för sin tolkning använde sig kärandena Sjöman och Eriksson bland annat av sakkunnigutlå-
tanden av professorn i filmvetenskap Astrid Söderbergh Widding och regissören Kjell - Åke Andersson.
Enligt Söderbergh Widding måste ”varje reklamavbrott i ett cinematografiskt verk ses som en kränk-
ning av upphovsrätten, eftersom för verket främmande element införs i berättelsen och styckar upp
denna, så att helhetsintrycket förskjuts eller förvrängs”. Söderbergh Widding menar vidare att detta i
sin tur gör det svårare eller rentav omöjliggör för åskådaren att uppfatta verket i enlighet med de in-
tentioner som regissören haft. Därmed kränks även regissörens konstnärliga egenart. Kjell-Åke An-
dersson menar för sin del, att reklamavbrott inte bara är kränkande för regissörens integritet och för-
ödmjukande för allt det arbete han och hans medarbetare nedlagt, och även ett svek mot publiken. An-
dersson jämför med att ingen skulle t.ex. acceptera reklaminslag i en teaterföreställning eller reklam-
sidor i en roman. Reklam i filmer görs sålunda enbart ur från kommersiell synvinkel och tydde ej på
respekt för filmer som självständig konstart.
Som svarande menade bolaget TV 4 att kärandena eftersatt sin ideella rätt till filmerna då de tillåtit
producenten att upplåta rätt till visning i TV 4. Därtill konstaterade TV 4 att reklamavbrott blivit
mycket vanliga under de senaste 15 åren. Alla är därmed medvetna om att reklamavbrott förekommer
och att reklamen inte har något att göra med själva filmerna.
Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att, i enlighet med upphovsrättslagens fö-
rarbeten och rättspraxis, bedömningen av om TV4:s åtgärder att infoga reklamavbrott
vid visning av långfilmerna skulle göras efter en objektiv måttstock. Hovrätten ville
för sin del framhålla att, när det gäller att fastställa ett sådant objektivt kriterium, går
det inte att bortse från vad som från upphovsmannens perspektiv framstår som krän-
kande, utan tvärtom att upphovsmannens synpunkt är en given utgångspunkt.
I den objektiva måttstocken måste således upphovsmannens uppfattning vägas mot
eventuella motstående intressen och vidare ses i ljuset av vad en upphovsman vid var-
je givet tillfälle får anses böra tåla. 863 Här medgavs att en rättighetshavare måste vara
beredd att acceptera obetydliga förändringar som inte påverkar helhetssynen på ver-
ket. 864 Motstående intressen av konstnärlig eller annan art kan även motivera att en
863 Se även KB 1956:5: 49 och Haarmann 2005: 144.
864 Om helhetssyn se t.ex. fallet Itä–Suomen HO (Östra Finlands hovrätt) 16.2.1990, Nr 320, Dnro S
88/479 ”Tyylitelty kukko–liikemerkki”), där hovrätten i sitt avgörande ansåg att kränkning av upp-