Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 171
ligt de finska och norska upphovsrättslagarna kan inte de ideella rättigheterna överlå-
tas, medan de kan överlåtas enligt den danska lagen. Enligt norska NOU anser man
uttryckligen att även programmeraren och andra som deltagit i utvecklingen av pro-
grammet skall namnges, om deras insats varit självständig och originell. 744 Enligt
Schönning gäller vid datorprogram, där en bred och skiftande krets deltar i program-
utvecklingen, inte normalt en skyldighet att namnge upphovsmännen enligt dansk
lag. 745 Enligt Koktvedgaard kan man tala om en fullständig övergång, dvs. att också
de ideella rättigheterna övergår. Han anser vidare, att varken paternitetsrätten eller
respekträtten spelar någon större roll på detta område, men att det är av principiellt
intresse, emedan man inte kan avtala om total övergång av de ideella rättigheterna.
Dock hänvisas till datorprogram-direktivet, som endast omfattar de ekonomiska rät-
tigheterna och att Danmark fritt kan regulera de ideella rättigheterna. 746 De svenska
lagstiftarna använde begreppet övergår istället för överlåts, vilket bl.a. Rosén ser som
problematiskt, eftersom begreppet överlåts används för alla överlåtelser i URL som
baserar sig på ett avtal. Att då använda begreppet övergår för samma sak ökar förvir-
ringen. Därtill är vidareöverlåtelser av upphovsrättigheterna inte tillåtna enligt 28 §
URL. När då begreppet övergår används istället för överlåts, kan det tolkas som om
att det är tillåtet att de ideella rättigheterna övergår vidare, vilket säkert inte varit lag-
stiftarnas avsikt. 747
Upphovsrättsrådet i Finland var i ett fall 1998: 13 av den åsikten att principen om god sed i paterni-
tetsrätten inte förutsätter att namnet på ett företag som tillverkar datorprogram avsedda för att skapa
och visa informationsboxar behöver nämnas när dessa informationsboxar förevisas för allmänheten. 748
Enligt en rådande praxis inom branschen anges inte upphovsmannens namn p.g.a. att
datorprogram eller databaser inte uppfattas på samma sätt som personliga verk skapa-
de av upphovsmän. Man har inom branschen anammat ett ställningtagande att det inte
förekommit en namnangivelseplikt eller sedvana 749 . Detta kan delvis bero på att upp-
744 Se NOU 1986: 18: 12.
745 Se Schönning 1998: 167.
746 Se Betaenkning 1197/1990: 66–94, RP 161/1990: 22 och 54, sv. prop. 1988/89: 85, KB 1987: 7 och
Ot.prp. 33 (1989–90). Se även Koktvedgaard 1994: 96–97 och Schönning 1998: 167.
747 Se Rosén 1995: 11, 13, 21–22 och 30. Se även rättsfallet NJA 1993: 390 ”Ytterligare ersättning”,
där frågan gällde ett olovligt utnyttjande av en tidningsartikel i en annan tidning.
748 Upphovsrättsrådet i Finland 1998: 13. Se även Koivumaa 1995: 158–163 och 2004: 32–33, Haar-
mann 1999: 106 och Sorvari 2005: 215.
749 Se Välimäki 2006: 33.