Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 183
Huvudsyftet med respekträtten är att idéinnehållet, tendensen och de avgörande stilis-
tiska dragen i upphovsmannens verk respekteras, man kan också tala om att verkets
karaktär eller anda inte får nedvärderas. 817 Auktorrättskommittén framhöll att upp-
hovsmannen kan göra anspråk på skydd gentemot förfaranden som, a) även om de
inte är skadliga för hans anseende i andras ögon, b) innebär ett angrepp mot verkets
integritet och c) kränker den känsla som han som konstnär hyser för det verk han ska-
pat. Såsom också Strömholm uppfattar saken, är det otvivelaktigt fråga om den tradi-
tionella bedömningen, att verket är en förlängning av upphovsmannens personlighet,
hans andes barn, som han kan göra anspråk på att försvara helt oberoende av hur an-
greppet påverkar andras uppfattning om honom och om verket. 818
I följande fall framkommer det att förvanska verk som är högt värderade och uppskat-
tade i samhället kan uppfattas som inte enbart ett intrång i upphovsmannens
respekträtt, utan även som ett intrång i ett allmänt kulturellt intresse och följaktligen
inte i enlighet med principen om god sed.
I ett rättsfall som avgjordes av Kirke- og undervisningsdepartementet i Norge 20.2.1971 var det frågan
om en reproduktion av musikverk av kompositören Edvard Grieg i en film ”Song of Norway”. 819 Kirke
- og undervisningsdepartementet hänvisade till 48 § URL enligt vilken ett verk vars skyddstid har gått
ut kan inte göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt eller i ett sammanhang som kränker upphovs-
mannens litterära, vetenskapliga eller konstnärliga ära eller anseende, anseendet eller originaliteten
av verket, eller skadar allmänna kulturella intressen. Det betonades att intrånget ifråga bör vara bety-
dande, fastän det kan vara svårt att särskilja mellan en praxis som utgör ett betydande intrång och en
som inte gör det. Departementet tog alltså ställning till för det första, huruvida E. Griegs musikverk
hade utnyttjats på ett sätt som kränkte kompositörens anseende och egenart, för det andra, huruvida
framförandet kränkte musikverkens anseende och egenart, och för det tredje, huruvida framförandet av
musikverken skadade allmänna kulturella intressen.Departementet ansåg att intrånget var betydande
emedan musikverken inte hade återgetts korrekt, delar av dem hade tagits bort och andra delar hade
punkterats. Detta var inte i enlighet med god sed och kränkte både kompositörens och musikverkens
anseende och egenart.
817 Jämför t.ex. med praxis från teatervärlden där respekten för regissörens iscensättning ofta går hand i
hand med teaterns intresse av att visa en bra föreställning, se Hammarén 1997: 250–251.
818 Se SOU 1956: 25: 122 och Strömholm 1975: 324.
819 Se NIR 1971: 200–206 ”Song of Norway”. Jämför danska fallet U 1990: 856 “Blasfami” eller “Jesus–film”.
Se om fallet NIR 1992: 280, Koktvedgaard 2005: 142 och Schönning 170, 171, 578. Fråga
var om Jesus–film utgör kränkning av Bibeln. Högsta domstolen ansåg att det ”naeppe” var en kränkning.