Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 219
samhet vid, att upphovsmannens namn bör anges i överensstämmelse med god sed
och att inte nämna upphovsmannens namn skall vara ett undantag och inte en allmän
praxis såsom de svarande hävdat. 972 Kravet på god sed knöts både till syftet med cita-
tet och till angivandet av upphovsmannens namn. Namnangivelseskyldigheten av
upphovsmannen fråntog inte skyldigheten att nämna källan eller tidskriftens namn.
Detta är naturligt, då skyldigheten att nämna upphovsmannens namn och källan inte är
en och samma sak.
När legitimiteten för citat bedöms kan ytterligare en distinktion göras mellan rapporter
över upphovsrättsskyddade verk och citat från upphovsrättsskyddade verk. Fastän det
inte förekommer någon specifik lagregel om rapporter över upphovsrättsskyddade
verk, avses med rapporter beskrivning av verket ifråga med egna ord. Att göra rappor-
ter över upphovsrättsskyddade verk utan upphovsmannens medgivande har uppfattats
som berättigat under förutsättningen att rapporterna görs i enlighet med god sed. 973
Till exempel angående rapporter över böcker, teaterpjäser och filmer har rätten att ci-
tera uppfattats som mera omfattande än i normala fall: 974
I avgörandet från Köpenhamns Byret 22.4.1993, gällde saken citat från en rapport om viner i en pris-
lista. 975 En vinhandlare hade som reklam sänt en prislista. I texten om ett av vinerna, Petit Paradis
1989, citerade vinhandlaren en rapport om viner som ingått i tidningen Berlingske Tidende. Reklamen
mångfaldigades i 2 500 exemplar. Domstolen ansåg att det inte varit i enlighet med god sed i vinbran-
schen att citera fritt från andras rapporter om vin, utan att ha upphovsmannens medgivande.
Med andra ord var domstolens bedömning att praxis gällande vinrapporter var en an-
nan än vad t.ex. gäller rapporter över böcker, teaterpjäser eller filmer, där mera omfat-
tande citat ses vara i enlighet med god sed. Bedömningen var alltså att rapporter över
viner kan vara så självständiga och originella att några omfattande citat inte kunde
tillåtas. Den som läst en rapport om viner vet väl att så är fallet, att vinrapportörer inte
972 Att inte nämna upphovsmannens namn sågs som en upphovsrättsförseelse, för vilken kvällstidningens
redaktör dömdes till bötesstraff.. Se även HD 1983 II 1, där fråga var om att man i en tidningsartikel
citerat utan tillstånd flera sidor ur en bok och utan att nämna källan.
973 Se t.ex. NJA 1985: 909 ”Med egna ord”, där i en artikel i en tidning infördes vissa delar av en bok
som en intervju med Olof Palme. Artikelns innehåll bestod till största delen av direkta utdrag ur boken.
Avsikten ansågs ha varit att förgylla eller krydda artikeln vilket inte ansågs motiverat och gränsen för
lovligt citat sågs som överskriden. Se även om fallet i NIR 1986: 239, Rosén 1989: 232, 260, 399, 437,
Nordell 1997: 297, Koktvedgaard & Levin 2003: 175–176, Bernitz et al 2005: 112 och Pohjonen 1993:
151–152.
974 Se bl.a. Jakobsen & Schelin 1997: 65–67.
975 Köpenhavns Byret 22.4.1993 ”VSOD”.