Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 247
hovsmännen för konstverken ifråga. Vad angår bildkonstverk som framförs offentligt
och visas för allmänheten är huvudregeln att ange källan och namnet i enlighet med
god sed och alltid då det inte är omöjligt av tekniska eller störande orsaker. 1125
I praktiken aktualiseras kravet på att ange källan och namnet vid citat i enlighet med
rätten att citera. Enligt förarbeten till den svenska upphovsrättslagen är huvudregeln
att källan skall anges när citat görs. 1126 Dock, när det är frågan om citat av mindre be-
tydelse och omfattning är angivelsen av källan inte alltid en nödvändighet. Däremot är
angivelsen av källan ett krav när det är frågan om mera omfattande och betydelsefulla
citat, till exempel då för syftet med verket ifråga. 1127
I rättsfallet Helsingfors hovrätt ”Tenojoen maisemakuvaus”, där fallet gällde en land-
skapsbeskrivning över Tenojoki-strandområden som uppgjorts av ett svarandebolag och i vilken ingick
omfattande citat på flera sidor ur A:s verk ”Teno-Saamen ja Lohen virta”, utan att källan för citaten
angavs. Med bolagets medgivande hade landskapsbeskrivningen utdelats vid ett tillfälle i Utsjoki kom-
mun som behandlade Tenojoki-strandområdens generalplan. Tillfället var öppet för allmänheten. Hel-
singfors hovrätt ansåg att bolaget inte handlat i enlighet med kravet på god sed i citaträtten när man
låtit bli att ange källan för citaten och när man delat ut verket åt allmänheten.
Kravet på käll- och namnangivelse har ansetts vara betydelsefullt vid användning av
ett verk med stöd av en inskränkningsbestämmelse på grund av att ett verk återges i
delar eller i utdrag. Vid utnyttjanden av verk med stöd av inskränkningsreglerna har
upphovsmannen ett intresse av att det lämnas uppgift om ur vilket verk den utnyttjade
delen tagits eller att det ges upplysning om vilken källan är för lånet. Man kan tala om
en form av informationsplikt för att användaren skall utmärka sig för att ha varit lojal
med upphovsmannen. Man kan konstatera att upphovsmannen vinner på att allmänhe-
ten får ökad kännedom om hans verk. 1128 Auktorrättskommittén 1129 ansåg i tiden att
det inte var möjligt att närmare fastställa i vilka fall källan skall anges och konstatera-
de att det torde vara tillräckligt att liksom vid namnangivelseskyldigheten, att det skall
1125
Se Pohjonen 1993: 140.
1126
Se SOU 1956:25: 205.
1127
Se Helsingfors hovrätt 27.5.1992 S 91/160. Se om fallet Karhu, Kukkonen, Liedes & Nilsson 2001:
189–191.
1128
Se Kivimäki 1966: 40, 109 och Haarmann 2005: 138–140.
1129 Se SOU 1956: 25: 267.