Ladda ner - Vaasan yliopisto

162
ACTA WASAENSIA
I rättsfallet Vestre Landsret B–0102–93 ”Biolog”, gällde saken en fast anställd biolog,
som krävde att hennes namnangivelserätt skulle tas i beaktande i samband med en
rapport som hon gjort i ett anställningsförhållande i en kommun. Med hänvisning till
god sed ansåg rätten det berättigat att biologens namn skulle anges på alla exemplar
av rapporten. Rapporten ansågs inte vara av sådan karaktär, att den omfattades av 9 §
URL, som reglerar att lagar och förordningar samt beslut och yttranden av myndighet
eller annat offentligt organ inte är föremål för upphovsrätt, utan biologens rapport be-
fanns vara ett upphovsrättsligt verk enligt 1 § URL. Man torde kunna anse att avgö-
rande för namnangivelseplikten var, att det, åtminstone var en sedvana i andra kom-
muner att upphovsmannens namn angavs. Fråga kan även vara om skydd av den sva-
gare parten, upphovsmannen, att lojalitetsprincipen skall beaktas. 693
3.4.4. Musikaliska verk
Ett musikaliskt verk har karaktären av ett musikaliskt verk oavsett i vilken form det
framträder, dvs. i form av notskrift, som inspelning eller som ett offentligt framföran-
de.
Det har inte ansetts tillåtet att, på ett eller annat sätt, ta bort upphovsmannens namn
från verk som görs tillgängliga för och framförs för allmänheten. 694 Till exempel för-
utsätter principen om god sed att namnen på upphovsmannen och den utövande
konstnären anges när deras musikverk spelas såväl i analoga som digitala media. 695
Detta krav kan även uppfyllas genom att namnen på upphovsmannen och den utövan-
de konstnären anges till exempel i skriven form i programkolumner i tidningar eller i
digital form som diverse meddelande. 696 Som följande fall visar kan det dock vara
svårt att bedöma när kravet på god sed uppfylls.
Upphovsrättsrådet i Finland ombads ta ställning i ett fall 1992:13 angående radiosta-
tion B:s sändningar av klassisk musik:
693 Se Pohjonen 1995: 182–183.
694 Se Pohjonen 1993: 143.
695 Se Koivumaa 2004: 32, Karhu 2005: 290 och 2006: 298–299 och Stannow et al 2005: 69.
696 Infosocdirektivet förutsätter inte angivande av innehavare av närstående rättigheter, men namn– och
källangivelsebestämmelsen i 11 § 2 mom. tillämpas även på de närstående rättigheterna, se RP
28/2004: 87, RP 29/2004: 14 och sv. prop. 2004/05: 110. Se även Koivumaa 2004: 32. Se vidare i kapitel
4 om DRM.