Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 129
vändningsrätt till olika ensamrätter eller till att i övrigt utnyttja immaterialrätten, är
närmast samarbetsavtal. Licensavtal, för vilka det inte finns någon särskild lag, för-
knippas med lojalitetsprincipen på grund av dess samarbetselement. Lojalitetsprinci-
pen har i samband med licensavtal ansetts innebära att parter bör informera motparten
om sådana saker som har väsentlig betydelse. 540
3.2.5. Lojalitetsprincipen i upphovsrätten, särskilt ideella rätten
Inom upphovsrätten innebär upphovsrättsavtal, lika väl som andra förmögenhetsrätts-
liga avtal, att parterna kan ha s.k. ömsesidiga förpliktelser, vilka inte direkt framgår av
avtalen. Via avtalet formas ett speciellt förtroendeförhållande med lojalitetsplikt par-
terna emellan. Tolkningen här är, att det förekommer en plikt att avstå från handlingar
som kan hindra ett rättsutnyttjande. 541 Lojalitetsprincipen kan sägas möjliggöra an-
vändningen av upphovsrättsligt skyddade verk och ger redskap för kontroll av rättmä-
tigt utnyttjande 542 . Vid överlåtelser av upphovsrätt medför lojalitetsprincipen att över-
låtaren allt som oftast avgränsas i sina möjligheter att utnyttja de rättigheter som i öv-
rigt förblir hans. Det gäller att man inte tillgriper sådana konkurrerande handlingar,
som kunde minska värdet av förvärvarens rätt.
Fråga kan också vara om att skälighet som en del inom lojalitetsprincipen framstår då
icke jämlika parter, såsom då företag i egenskap av användare och en enskild upp-
hovsman möts och skydd behövs för den svagare parten. 543 Även Pohjonen 544 anser
att skyddet av upphovsmannens ideella rättigheter kan vara svåra att trygga vid kol-
lektivavtal. Fastän avtalet mellan upphovsrättsorganisationerna och utnyttjaren skulle
vara i balans, kan dock lojalitetsproblem mellan organisationen och upphovsmannen
uppstå och då kan den enskilda upphovsmannen komma i en svagare position. Enligt
Pohjonen är upphovsrättsorganisationernas långvarigt ingrodda avtalspraxis kanske
inte i alla sammanhang tillräcklig visavi enskilda upphovsmäns specialkrav. Då kan
frågan om avtalsförhållandets oskälighet aktualiseras. Oskäligheten kan komma till
540 Se Vuorijoki 2001: 1186–1188.
541 Se Koktvedgaard & Levin 2003: 105 och Nordell 1997: 297.
542 Se Annola 2003: 87 och Saarnilehto 1992: 11.
543 Se Annola 2003: 87.
544 Se Pohjonen 1994: 155.