Ladda ner - Vaasan yliopisto

176
ACTA WASAENSIA
sätta ett verk krävs medgivande av upphovsmannen, ifall man ämnar använda verket
för annat ändamål än för eget bruk i enlighet med 12 § URL. Till exempel om det är
fråga om en engelsk text som skall översättas till svenska, krävs medgivande av upp-
hovsmannen till den engelska texten då översättningen görs tillgänglig för allmänhe-
ten. Översättaren får upphovsrätt till den översättning av verket som han gjort. I en-
lighet med principen om god sed är det då naturligt att namnet på både översättaren
och upphovsmannen till originalverket anges. 778
När det uttryckligen är fråga om flera upphovsmän är det i enlighet med god sed att
åtminstone ange namnen på de upphovsmän vars insats eller bidrag i skapandet av
verket är så originellt och självständigt att det uppnår verkshöjden: 779
Ett rättsfall i Vasa hovrätt 27.12.1985 handlade det om en katalog över postkort. 780 Frågan som skulle
avgöras var huruvida förutom B också A hade upphovsrätt till katalogen. Avgörande var inte hur
mycket eller på vilket sätt A hade bidragit till samlingen av postkorten eller till klargörandet av infor-
mationen om postkorten. Däremot var det avgörande huruvida A hade bidragit med idéer hur katalo-
gen över postkorten skulle skapas och formas. 781
I fallet framkommer att det i enlighet med principen om god sed kan uppfattas som
självklart att en upphovsman inte skall få erkänsla på andra upphovsmäns bekostnad
för ett verk han inte deltagit i eller bidragit till. Det är, å andra sidan, ytterst viktigt att
de upphovsmän, vars bidrag varit tillräckligt självständiga och originella, anges i
samband med verket då detta påverkar deras legitima status som upphovsmän. 782
Kravet på god sed inom paternitetsrätten gäller följaktligen alla typer av upphovsrätts-
skyddade verk och den praxis som gäller inom varje specifikt område kan tillämpas
även inom respektive område i den digitala miljön. Faktum är att digitala teknologiska
lösningar inte bara utgör ett hot mot skyddet av upphovsrättigheterna utan kan erbjuda
ytterligare bättre och mera omedelbara möjligheter till skydd. 783
778
Se t.ex. Niiranen & Tarkela 1998: 72–73 och Susiluoto 1997: 63–66.
779
Se Haarmann 2005: 89 och Välimäki 2006: 18.
780
Se Vasa hovrätt, 27.12.1985, nr 1968/85 ”Postikorttiluettelo”.
781
Se om fallet närmare Haarmann 2005: 73 och 102–103.
782
Se Sorvari 2005: 212.
783
Se Koivumaa 2004: 32. Se vidare i kapitel 4 om DRM.