Ladda ner - Vaasan yliopisto

252
4.2.1. Bakgrund
ACTA WASAENSIA
DRM (Digital Rights Management) baserar sig på tekniska skyddsåtgärder. Från ett
snävt perspektiv kan DRM uppfattas som enbart den tekniska processen för att skydda
innehåll i digital form, men från ett brett perspektiv utgör DRM hela den tekniska
processen för befrämjandet av utbytet av rättigheter och skyddat innehåll i digitala
nätverk, såsom Internet. 1148 Från ett funktionellt perspektiv indelas DRM vanligen i
två områden: a) identifieringen och klareringen av immaterialrättigheter som tillhör
verk och de parter som är involverade i skapandet av verk, dvs. digital rättighetsför-
valtning; b) den tekniska tillämpningen av begränsningar av verksutnyttjanden, dvs.
digital förvaltning av rättigheter. 1149
Det kan även betonas att det är viktigt att särskilja mellan 1) kontroll av tillgång, 2)
skydd mot kopiering, och 3) förvaltning av immaterialrättigheter. De system som för-
valtar immaterialrättigheterna fullt ut är de mest omfattande. 1150
På 1990-talet då aktiviteter som peer to peer-fildelning och ripping 1151 började utgöra
hot mot upphovsrättsinnehavarna, började rättsinnehavarna tillsammans med distribu-
törerna, särskilt i USA, att fundera på vilka sorts tekniska lösningar, tillvägagångssätt
och rättsliga mekanismer som kunde utvecklas och utnyttjas för att skydda det lagligt
skyddade digitala materialet mot illegalt mångfaldigande, illegal överföring och ille-
gal spridning. För att de tekniska lösningarna och tillvägagångssätten skulle vara ef-
1148 Se WIPO SCCR 10/2 Rev 2003: 4–5. Uppkomsten av DRM–system har av Kuhlmann & Gehring
2003: 204 beskrivits enligt följande: ”DRM technology has emerged to protect and manage the commerce,
intellectual property ownership, and confidentiality rights of digital content creators and owners
as content travels through the value chain from creator to distributor to consumer, and from consumer
to other consumer. In an enterprise environment, DRM is related to policy management, which
controls access and management of information based on policies”. Se också Soininen et al 2003: 51,
Jakobsen 2004: 276–279, Stokes 2005: 150–151 och Hiselius 2005: 71–74.
1149 Se WIPO SCCR 10/2 Rev 2003: 4. Se Bygrave 2003: 420.
1150 Se t.ex. WIPO SCCR 10/2 Rev 2003: 4–5. En intressant notering i detta sammanhang kan vara att
Rump år 2003 delar in DRM i förvaltning av digitala rättigheter och digital förvaltning av rättigheter,
men år 2004 övergett denna definition och delar följaktligen DRM i digital policy förvaltning och digital
policy tillämpning, se Rump 2003b: 12–16 och Rump 2004: 11–16. Den senare indelningen skulle
tyda på att DRM i högre grad blivit en del av den rådande strategi som förs. Se Bygrave 2003: 420.
1151 Ripping är en term som används för att beskriva den process som utdragningen av digitalt innehåll
från en CD eller en DVD–skiva till ens eget media, t.ex. en hårdskiva utgör. Fenomenet ripping är nära
förknippat med utvecklingen av MP3, och ökade enormt med webbaserade tillämpningar såsom Napster
och Kazaa. Se Wikipedia 2006: 1–3.