AR14_20150219

Sammanfattning 12
Sverige att tappa exportmarknadsandelar. De senaste två årens försvagning av
kronan har dock inneburit en viss lättnad för exportindustrin.
Lönestrukturstatistiken visar att den genomsnittliga lönen i Sverige år 2013 var
30 600 kronor. Män i landstingen hade den högsta genomsnittslönen och
kvinnliga arbetare i privat sektor den lägsta. Löneskillnaden mellan kvinnor
och män var 13,4 procent. Med hjälp av den statistiska metoden standardvägning
kan man rensa för effekterna av yrke, sektor, ålder, utbildning och
arbetstid. Då återstår en löneskillnad på 5,8 procent som inte kan förklaras med
hjälp av den tillgängliga statistiken.
Avtalsåret 2014 var av begränsad omfattning. Under året löpte endast
54 riksavtal ut. Till dessa avtal kan läggas nio avtal som gick att säga upp och
vid en uppsägning skulle omförhandlas under året.
Förklaringen till att antalet avtal med utlöpningstid under året var så begränsat
är att fler än 500 avtal tecknades under år 2013, däribland kollektivavtalen
inom Industriavtalet. De flesta av dessa avtal löper på cirka tre år och gäller
alltså till år 2016. Att avtalen inom Industriavtalet var klara innebar att normen
för övriga arbetsmarknadens var satt.
En studie av den internationellt konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll
visar att dess avtal påverkar i stort sett hela arbetsmarknaden. Det sker antingen
direkt genom förhandlingsordningsavtal eller indirekt genom avtalens
spridningseffekter och genom parternas samverkan eller samordning. Samtidigt
som parterna genom sina egna åtaganden är kopplade till normen spelar
emellertid den lokala lönebildningen en allt större roll. Det ställer parterna
inför intressekonflikter som måste hanteras.
De avtal som slöts under år 2014 innebar en ökning av arbetskraftskostnaden
kring 2,3 procent årligen. De flesta avtalen tecknades på 24 månader.
Undantaget var de läraravtal som tecknades och som har längre löptid och
avslutas med två år utan centralt angivet utrymme.
Med förhållandevis få förhandlingar blev det också få tvister. Medlingsinstitutet
utsåg särskilda medlare i sex förhandlingar. I fyra fall gällde det
förbundsavtal och i två fall företagsavtal. I fem av medlingarna förelåg varsel
om stridsåtgärder. I två fall verkställdes stridsåtgärderna (strejk och i ett fall
dessutom lockout). Där förekom också varsel om sympatiåtgärder.
För medling i lokala tvister har Medlingsinstitutet till sitt förfogande fyra fasta
medlare med varsitt geografiskt verksamhetsområde. De handlägger i första
hand tvister mellan fackförbund och oorganiserade arbetsgivare om tecknande
av kollektivavtal, så kallade hängavtal. Under 2014 var antalet avtalstvister 27.
Totalt förlorades 3 450 arbetsdagar under år 2014 på grund av konflikter på
arbetsmarknaden, varav 2 845 dagar under avtalsrörelsen. Tvisten mellan Seko
– Service- och kommunikationsfacket och Almega Tjänsteförbunden om
avtalet för spårtrafiken står för de flesta förlorade dagarna. I den konflikten
förlorades 2 573 dagar.