AR14_20150219

Kap 11 Jämställdhet 183
läggning eller ålder. Diskriminering föreligger exempelvis om någon
missgynnas och missgynnandet har samband med kön.
Diskrimineringslagen innehåller förbud mot diskriminering på flera samhällsområden.
I arbetslivet riktar sig förbudet uttryckligen till arbetsgivaren, som
inte får diskriminera den som är arbetstagare hos arbetsgivaren. Ett typfall av
diskriminering i arbetslivet är att arbetsgivaren betalar olika lön till en man och
en kvinna som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Enligt
lagens definition kan diskriminering endast förekomma genom åtgärder från en
och samma arbetsgivare. Det är sålunda inte diskriminering i lagens mening
om två arbetsgivare på samma ort och inom samma bransch och med samma
kollektivavtal har olika lönenivåer och att kvinnorna hos den ena arbetsgivaren
har lägre lön än männen hos den andra arbetsgivaren trots att båda grupperna
utför lika eller likvärdigt arbete.
Sett ur lagens synvinkel är det fel att tala om diskriminering när det gäller
löneskillnader mellan kvinnodominerade och mansdominerade branscher eller
sektorer eftersom vi här rör oss utanför diskrimineringslagens tillämpningsområde.
De löneskillnader som i den allmänna debatten förklaras med
”strukturell diskriminering” eller ”värdediskriminering” är alltså inget som går
att beivra på rättslig väg.
Vad kan lönestatistiken säga om diskriminering?
Den officiella lönestatistiken kan aldrig svara på frågan om och i så fall
i vilken utsträckning det förekommer lönediskriminering i diskrimineringslagens
mening. Lagen tar sikte på förhållandena hos den enskilde arbetsgivaren.
I lönestrukturstatistiken finns visserligen uppgifter om mäns och kvinnors löner
hos varje arbetsgivare som ingår i undersökningsurvalet, men dessa uppgifter
kan inte användas för att mäta förekomsten av osakliga löneskillnader eller
diskriminering hos de olika arbetsgivarna.
Statistiken kan redovisa lönerna per yrke för kvinnor och män. Det är så långt
statistiken kan komma för att identifiera vad som betecknas som lika arbete
i diskrimineringslagens mening. Utifrån detta kan man emellertid inte dra
någon säker slutsats om eventuella löneskillnader hos en viss arbetsgivare är
diskriminerande. Det stora flertalet kollektivavtal på arbetsmarknaden utgår
ifrån att lönen ska vara individuell och differentierad. Syftet är att åstadkomma
en ökad lönespridning. Avtalen anger ofta detaljerat efter vilka kriterier som
lönesättningen ska ske. I en del avtal nämns marknadskrafterna som ett sådant
kriterium. Så även om flera personer i och för sig tillhör samma yrke inom
SSYK 106 kan det vara sakligt motiverat och i enlighet med det tillämpliga
kollektivavtalet att de har olika lön. Detta sagt under förutsättning att avtalens
lönekriterier är könsneutrala och korrekt tillämpade. SSYK:s yrkesindelning är
dessutom grov för vissa yrken, exempelvis läkare och undersköterskor. Samma
yrkeskod kan sålunda omfatta arbeten med vitt skilda arbetsuppgifter,
kvalifikationskrav och ansvarsgrad vilket också kan motivera olika löner.
106 SSYK står för Standard för svensk yrkesklassificering och består på 4-siffernivån av 355
yrken.