AR14_20150219

Kap 5 Konkurrenskraft 51
Sammantaget kan sägas att valet av metod för att mäta produktiviteten
innebär en avvägning mellan vad som är mest teoretisk korrekt och vad som
är empiriskt möjligt. Även om den totala faktorproduktiviteten, TFP, kan
betraktas som det teoretiskt mest korrekta måttet är det förknippat med så
stora mätproblem att det lika gärna kan betraktas som en restpost som fångar
upp alla mätfel, än som ett mått på hur effektiv produktionen är. Det empiriskt
mest tilltalande produktivitetsmåttet, vilket också är det som brukar redovisas i
prognoser från EU och OECD, relaterar förädlingsvärdet i fasta priser till
antalet sysselsatta.
När man talar om produktivitet i Sverige avser man normalt förädlingsvärdet i
volym i relation till antalet arbetade timmar enligt nationalräkenskaperna. Med
detta sätt att mäta påverkas produktiviteten på lång sikt av sådana faktorer
som teknologiska framsteg, arbetskraftens kompetens, samt hur mycket
kapital som används per arbetad timme. På aggregerad nivå påverkas
produktivitetsutvecklingen av sammansättningseffekter. Om högproduktiva
branschers andel av den totala produktionen ökar blir också den
sammanvägda produktiviteten högre utan att den behöver ha ökat i de
enskilda branscherna. På kort sikt drivs också produktiviteten i hög grad av
konjunkturella variationer i kapacitetsutnyttjandet. Under en nedgångsfas i
konjunkturen utnyttjas normalt inte produktionskapaciteten fullt ut och när
konjunkturen vänder upp kan produktionen öka utan mer resurser tas i
anspråk, vilket därigenom resulterar i att den uppmätta produktiviteten stiger.
Sammantaget har produktivitetstillväxten i Sverige bromsat in kraftigt de
senaste åren. Detta har delvis att göra med den utdragna lågkonjunkturen, även
om produktiviteten minskade påtagligt redan före krisen. De senaste årens
svagare produktivitetstillväxt är inte unik för Sverige, men inbromsningen har
varit större här än på många andra håll. I viss mån kan man se den tidigare
starka produktivitetstillväxten i Sverige som ett resultat av en industristruktur
som var specialiserad mot branscher med hög produktivitetstillväxt. Samtidigt
innebar denna specialisering också att priserna föll och Sveriges bytesförhållande
försämrades. De senaste 7–8 årens svaga produktivitetstillväxt kan
ses mot bakgrund både av ändrad struktur inom industrin, med minskad
betydelse för högproduktiva branscher, samt en ökad betydelse för tjänsteproduktionen
med lägre produktivitet än industrin. Sedan mitten av 00-talet har
också bytesförhållandet för bearbetade varor förbättrats (se avsnitt 5.7 om
Sveriges bytesförhållande), vilket delvis kompenserar för den svagare
produktivitetstillväxten.
Produktivitetskommissioner i Norge och Danmark
Många länder har i likhet med Sverige haft en tydlig inbromsning
i produktivitetstillväxten. I Danmark har produktiviteten varit förhållandevis
svag under en betydligt längre period än i Sverige och 2012 tillsattes en
kommission som fick till uppdrag att undersöka orsaker till den svaga
produktiviteten och även komma med konkreta förslag till förbättringar.
Den danska produktivitetskommissionen levererade sin slutrapport 2014.
Slutrapporten innehåller 25 huvudrekommendationer och mer än 100 konkreta
förslag. En huvudslutsats i rapporten är att det finns stora brister i dataunderlaget
i Danmark. Till exempel anses statistiken för byggsektorn vara så