AR14_20150219

Kap 11 Jämställdhet 177
Observera även den stora skillnaden mellan genomsnittslönen (medellönen)
och medianlönen (percentil 50). För samtliga sektorer är genomsnittslönen
högre än medianen. Förklaringen till det är att en grupp individer med höga
löner drar upp genomsnittslönen, utan att påverka medianen. För män inom
landstingen är detta extra tydligt, och det återspeglas också i det höga
lönespridningsmåttet.
11.6 Löneutveckling och lönerelationer
Om man studerar hur genomsnittslönerna har utvecklats för kvinnor och män
under åren 1992–2013 kan flera iakttagelser göras (se tabell 11.5). För hela
arbetsmarknaden sammantaget har lönerna procentuellt sett ökat något mer för
kvinnor än för män, 112 respektive 106 procent. 95 Utvecklingen av kvinnors
och mäns genomsnittslöner inom arbetsmarknadens olika sektorer uppvisar
i vissa fall avsevärt större skillnader. Särskilt noterbar är utvecklingen för
kommuner och landsting.
I kommunerna har kvinnornas genomsnittslön ökat betydligt mer än männens.
Men både kvinnors och mäns löneökning i kommunerna är lägre än den
genomsnittliga höjningen för samtliga sektorer. Under perioden 1992–2013 har
de kommunanställda kvinnornas genomsnittliga månadslön ökat med 96,2
procent medan ökningen för männen i samma sektor är 78,7 procent. Uttryckt i
kronor har kvinnornas genomsnittslön ökat med 12 800 kronor mot männens
12 200 kronor.
För landstingen redovisas den största löneökningen mätt i procent under
perioden för kvinnorna vars genomsnittslön har höjts med 117,7 procent mot
männens 113,2 procent. Uttryckt i kronor har dock männens genomsnittslön
ökat med 21 400 kronor i månaden och kvinnornas med 16 600 kronor.
Inom både staten och den privata sektorn har ökningen av genomsnittslönen
varit till kvinnornas favör. På statens område har kvinnornas genomsnittslön
ökat med 132,8 procent mot männens 113,5 procent. Inom den privata sektorn
är motsvarande siffror 118,0 respektive 107,5 procent. Även om kvinnornas
genomsnittslön har ökat mer än männens i procent, blev männens löneökningar
högre räknat i krontal på grund av deras högre lönenivå.
En annan iakttagelse som kan göras är att lönerelationerna mellan arbetsmarknadens
sektorer inte har förändrats nämnvärt under åren 1992–2013. De
landstingsanställda männen har hela tiden haft den högsta genomsnittliga lönen
och de kommunanställda kvinnorna den lägsta 96 .
95 Beräknat som (28 400-13 400)/13 400 respektive (32 900-16 000)/16 000, se tabell 11.5,
kolumnerna ”samtliga sektorer, kv” och ”samtliga sektorer, män”.
96 Gör man ytterligare en uppdelning av privat sektor blir det i ställer kvinnliga arbetare i privat
sektor som har de lägsta lönerna på arbetsmarknaden. Se tabell 10.5 och 10.1.