AR14_20150219

10 Normen och den lokala lönebildningen
Efter avtalsrörelsen 2013 intensifierades den debatt som handlade om
relativlöner, löneskillnader mellan sektorer, jämställda löner, avtalens
flexibilitet och lokal lönebildning.
Två till synes motsatta och motverkande fenomen ställdes mot
varandra: den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll och
den lokala lönebildningen. I synnerhet riktades intresset mot den
avtalskonstruktion som Medlingsinstitutet definierar som Lokal
lönebildning utan centralt angivet utrymme (avtalskonstruktion 1).
Sådana avtal kallas också ”sifferlösa avtal” eller ”processavtal”.
Olika partsföreträdare framförde sina bästa argument för att värna sina
intressen. Den gnista som satt fyr på debatten var troligen fackförbund som
mer eller mindre öppet deklarerade att sifferlösa avtal var ett sätt att kringgå
normen eller ”märket”. Ståndpunkterna verkade ofta mer utgå från
medlemsnytta än från en ideologiskt grundad inställning till olika avtalskonstruktioner.
De som argumenterar mot märkets starka inflytande på lönebildningen och för
sifferlösa avtal använder argument som att avtalen cementerar de
löneskillnader som finns på dagens arbetsmarknad eller att olikheter är
nödvändiga och dessutom skapar en tydligare koppling till enskilda
medarbetares prestationer. Arbetsgivarorganisationer med många motparter
kan också se sifferlösa avtal som en förutsättning för att kunna omfördela det
totala löneutrymmet mellan olika avtalsområden.
De som argumenterar mot sifferlösa kollektivavtal menar att sådana avtal
undergräver den ställning parterna inom Industriavtalet har som normsättare
och därmed också den lönestabilitet som givit reallöneökningar i Sverige under
en lång följd av år.
En utförligare diskussion om normering finns i avsnitt 12.3.
Medlingsinstitutet är neutralt till de olika avtalskonstruktionerna 73 , men på
grund av debatten inleddes en studie av märkets inverkan på arbetsmarknaden
och de sifferlösa avtalens utbredning. Resultaten blev lika motsägande som
överraskande. Genom parternas egna åtaganden står i stort sett hela
arbetsmarknaden under inflytande av industrinormen. Samtidigt sker en allt
mer ökad spridning av avtalskonstruktion 1.
73 Enligt proposition 1999/2000:32 ”Lönebildning för full sysselsättning” är formerna för
lönebildningen i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter: ”Frågor om utvecklingen av
relativlöner för olika grupper samt lönenivåer och allmänna anställningsvillkor för enskilda
grupper eller individer är frågor för vilka arbetsmarknadens parter har det fulla ansvaret.”