AR14_20150219

Kap 12 Medling, varsel och stridsåtgärder 197
avtalade nominella löneökningarna hamnar på lägre nivåer än tidigare. Under
exempelvis perioden 1980–1995 var de nominella löneökningarna i storleksordningen
150 procent medan reallöneökningen i stort sett var noll. Detta kan
jämföras med den efterföljande femtonårsperioden under vilken reallönerna har
ökat med drygt 45 procent, trots en markant nedväxling av den nominella
löneökningstakten. Det har skett genom att parterna inom exportindustrin har
träffat avtal först. Avtal som sedan blivit normerande för den övriga delen av
arbetsmarknaden. En viktig faktor i sammanhanget är parternas tilltro till Riksbankens
förmåga att hålla inflationen nere. Om man ser till reallöneutvecklingen
sedan Medlingsinstitutet inrättades har den i genomsnitt legat på
cirka 2 procent om året. 108
Vid tiden för ändringarna i MBL och inrättandet av Medlingsinstitutet fanns
också en bred samsyn bland arbetsmarknadens parter om att det är bra om
förhandlingar inom internationellt konkurrensutsatta avtalsområden avslutas
först om det förs i tiden parallella förhandlingar. I propositionen 1999/2000:32
”Lönebildning för full sysselsättning” uttalade regeringen att möjligheterna till
en väl fungerande lönebildning över hela arbetsmarknaden är störst om
exportberoende verksamheter tecknar nya avtal före andra avtalsområden.
Sedan avtalsrörelsen år 2007 har debatterats vilka verksamheter och branscher
som ska räknas som internationellt konkurrensutsatta. Det har ifrågasatts om
det enbart är industrin som är utsatt för en sådan konkurrens. Delar av
tjänstesektorn har pekats ut som minst lika utsatta för internationell konkurrens
som industrin. Samtidigt har det uppmärksammats att antalet sysselsatta inom
industrin minskar och att nyanställningarna ökar på andra områden.
I resonemangen ligger ett ifrågasättande av om industrin numera har samma
betydelse för svensk ekonomi som tidigare.
I rapporten ”Inför 2010 års avtalsrörelse” redovisade Industrins Ekonomiska
Råd hur den svenska ekonomin är starkt integrerad i vår omvärld, såväl i ett
europeiskt som i ett globalt perspektiv. Sverige har under de senaste tio åren
blivit klart mer beroende av utrikeshandel. Exporten av varor och tjänster
motsvarar nu mer än 50 procent av BNP. Den strukturomvandling som har
skett i det svenska näringslivet är till stor del en effekt av globaliseringen som
har medfört en allt intensivare konkurrens, inte bara för industriföretag utan
också för en rad tjänsteföretag. Av rapporten framgår vidare att industrisektorn
trots den ekonomiska krisen fortfarande svarar för nästan en femtedel av BNP,
att större delen av industrin är starkt beroende av utrikeshandel, att industrin
jämfört med andra näringsgrenar är i särklass mest exportberoende och att
industrin samverkar allt mer med andra branscher och företagstjänster.
Samverkan med företagstjänster har skett efter två linjer. Den ena är att
industriföretagens verksamheter ”tjänstefieras” i högre utsträckning i form av
olika kringtjänster i samband med att en produkt säljs. Den andra är att
industriföretagens mer traditionella tjänsteverksamheter som marknadsföring,
forskning, utveckling, finansiering och liknande har lagts ut på andra företag
eller placerats i särskilda dotterbolag. I rapporten konstateras att export-
108 Om man i stället väljer att studera de senaste 20 åren blir reallöneutvecklingen nära
60 procent med en genomsnittlig utveckling på 2,3 procent per år.