AR14_20150219

Kap 10 Normen och den lokala lönebildningen 165
sådana avtal. Det sker också en rörelse från konstruktion 3 till konstruktion 2.
Antalet anställda som omfattas av avtal med lokal lönebildning (konstruktion
1–3) ligger emellertid oförändrat kvar på cirka 1,3 miljoner under perioden
2013–2015. Se diagram 10.2
Diagram 10.2 Antal anställda med lokal lönebildning (avtalskonstruktion 1–3)*
1 400 000
1 200 000
1 000 000
800 000
600 000
400 000
200 000
0
2013 2014 2015
Avtalskonstruktion 1 Avtalskonstruktion 2 och 3 Avtalskonstruktion 1 till och med 3
* Baserat på avtal registrerade hos Medlingsinstitutet omfattande 3,4 miljoner anställda.
Källa: Medlingsinstitutet
10.3 Motsättningar och hänsyn
Normen och den lokala lönebildningen är emellertid inte fristående från
varandra. Många av förespråkarna för lokal lönebildning menar att normen är
viktig för att det ska finnas något att förhålla sig till i den lokala lönebildningen.
De parter som är beredda att träffa avtal först och därmed sätta en norm kan
inte bortse från den övriga arbetsmarknadens förutsättningar och behov om
märket ska få fortsatt acceptans. På samma sätt måste de parter som vill
överskrida normen ha acceptans för sina behov av resten av arbetsmarknaden.
I utvärderingen av Medlingsinstitutet 77 sägs att det är möjligt för grupper på
arbetsmarknaden att göra avsteg från normen om tre kriterier uppfylls:
Samtycke krävs från motparten, avsteg får inte tvingas fram genom
konflikt.
Parter som gör avsteg från normen måste själva övertyga resten av
arbetsmarknaden om det berättigade i det, så att inte avsteget följs
av kompensationskrav.
Avsteg från normen ska inte vara en kortsiktig lösning utan en del
i en långsiktig förändringsprocess.
Det finns röster i debatten som menar att lokal lönebildning kan vara ett sätt att
slippa förankra en relativlöneförflyttning bland övriga parter på
arbetsmarknaden. Det behöver i och för sig inte innebära en avvikelse från
77 ”God sed vid lönebildning”, SOU 2006:32