AR14_20150219

Kap 5 Konkurrenskraft 59
Fortsatt måttliga arbetskraftskostnadsökningar i omvärlden
De prognoser över arbetskraftskostnaderna som görs av OECD och EU utgår
från ländernas nationalräkenskaper och beräknas som arbetskraftskostnad per
anställd. Detta mått kan ibland uppvisa betydande avvikelser från Eurostats
Labour Cost Index, LCI. Detta beror dels på att de bägge måtten baseras på
olika källor, dels på att det ena måttet avser arbetskraftkostnaden per anställd
medan det andra avser arbetskraftskostnad per timme. Normalt utvecklas
arbetskraftskostnaden mätt per anställd långsammare än arbetskraftkostnaden
per timme i konjunkturella nedgångsfaser än i uppgångsfaser. Detta beror på
att medelarbetstiden typiskt stiger när konjunkturen förbättras och sjunker när
den försämras. Eftersom prognoserna från OECD och EU grundar sig på en
successiv förbättring av konjunkturen innebär detta också att arbetskraftskostnaden
per anställd framöver ökar något snabbare än arbetskraftkostnaden
per timme. Trots detta visar prognoserna från EU och OECD för de flesta
länder bara på en marginell uppgång i ökningstakten för arbetskraftskostnaderna
de närmaste åren.
För krisländerna i Sydeuropa förutses i det närmaste stagnerande, eller som i
fallet Grekland svag fallande, arbetskraftskostnader. I länder som Frankrike,
Nederländerna, Belgien och Finland förutses ökningstal på mellan 1–1,5
procent, se tabell 5.7. Tyskland bedöms få arbetskraftskostnadsökningar på
3–3,5 procent de närmaste två åren. En bidragande orsak till den förväntat höga
ökningstakten 2015 är att det då införs en lagstiftad minimilön i Tyskland.
Även i USA förutses arbetskraftskostnaderna öka mer framöver i linje med en
allt starkare arbetsmarknad. För Sverige bedöms ökningstakten uppgå till cirka
3 procent 2015, det vill säga ungefär en procentenhet mer än i Europa. När det
gäller de svenska arbetskraftskostnaderna 2016 går bedömningarna isär. OECD
räknar med fortsatt stigande ökningstal medan EU räknar med i stort sett
samma ökningstal som 2015.