AR14_20150219

4 Samhällsekonomi
Den sköra återhämtningen i den internationella konjunkturen fortsatte
under 2014. Bakslag i Europa och i en del framväxande ekonomier
medförde dock att den globala tillväxten blev svagare än många
bedömare räknade med i början av 2014. Svensk export tyngdes av
den svaga utvecklingen i Europa, medan den inhemska efterfrågan
gynnades av god reallöneutveckling och stigande tillgångspriser.
Sysselsättningen ökade men arbetslösheten rörde sig inte nämnvärt
då också utbudet av arbetskraft steg. Inflationen fortsatte att röra sig
kring nollstrecket, vilket föranledde Riksbanken att stegvis sänka
reporäntan ned till noll.
4.1 Liten draghjälp från internationella konjunkturen
Utvecklingen i den globala ekonomin tyngdes fortsatt av hanteringen av de
stora skulder som byggdes upp före och under finanskrisen 2008. Samtidigt
förblev räntorna mycket låga och den åtstramande effekten från finanspolitiken
klingade av. Europa lämnade den akuta eurokrisen bakom sig under 2013 men
den återhämtning som då inleddes tappade fart en bit in i 2014. Inte minst var
konjunkturutvecklingen i Tyskland en besvikelse även om arbetsmarknaden
där var fortsatt stark. På de flesta andra håll i Europa låg arbetslösheten kvar på
en hög nivå. Även många framväxande ekonomier i Asien, Latinamerika och
Östeuropa utvecklades svagt. USA och Storbritannien uppvisade en bättre
tillväxt och även Kina växte i god takt om än något långsammare än tidigare.
Utvecklingen i de nordiska grannländerna var splittrad under 2014. I Danmark
skedde efter flera svaga år en återhämtning med stöd av en tillfrisknande
bostadsmarknad och en ljusning på arbetsmarknaden. Finsk ekonomi fortsatte
sin kräftgång, tyngd av strukturella problem i nyckelbranscher och negativ
demografi, och BNP föll för tredje året i rad. I Norge bidrog det kraftiga
oljeprisfallet till lägre verksamhet inom oljesektorn, men en relativt stark
inkomstökning gav stöd till den privata konsumtionen som ökade i god takt.
Utöver det låga resursutnyttjandet hämmades världsekonomin också av att den
potentiella tillväxten tycks ha sjunkit. Redan innan finanskrisen sågs tecken på
sjunkande tillväxt av produktiviteten och i krisens kölvatten har låga
investeringar och stigande strukturell arbetslöshet sannolikt bidragit ytterligare
till att hålla nere den potentiella tillväxten. Därmed ser det ut som att
världsekonomin kommit in på en permanent lägre tillväxtbana.
Sammantaget växte den globala ekonomin med 3,3 procent 2014 enligt IMF:s 20
höstprognos, vilket är något lägre än det historiska genomsnittet och betydligt
långsammare än i tidigare återhämtningsfaser. Ser man till de länder som IMF
benämner ”advanced economies”, det vill säga i stort sett OECD-länderna 21 ,
20 IMF står för International Monetary Fund, på svenska Internationella valutafonden, och är
ett FN-organ.
21 De 34 länder som ingår i Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD),
eller på svenska Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.