AR14_20150219

192 Kap 12 Medling, varsel och stridsåtgärder
De fasta medlingsuppdragen avser i första hand lokala tvister mellan enskilda
oorganiserade arbetsgivare och fackliga organisationer. I allmänhet gäller
tvisterna fackliga krav om att arbetsgivaren ska teckna kollektivavtal.
Särskilda medlare utses i förhandlingar mellan förbundsparter. I de flesta fall
hand rör det sig om rikstäckande branschavtal (förbundsavtal), men det kan
också gälla företagsavtal där förbundsparter är inblandade. Till sitt förfogande
för uppdrag som särskilda medlare har Medlingsinstitutet ett fyrtiotal personer,
ofta med bakgrund som företrädare för arbetsmarknadens parter. Normalt
tillsätts två personer att medla i tvister om nytt förbundsavtal. Det förekommer
även att tre medlare utses för att på så vis introducera nya medlare, som får
arbeta tillsammans med mera erfarna kollegor.
Tvångsmedling och frivillig medling
Den 1 juli 2000 ändrades medbestämmandelagen (MBL). Nya regler om
medling infördes och Medlingsinstitutet inrättades. Medlingsinstitutet har i
MBL tilldelats vissa befogenheter. Bedömer Medlingsinstitutet att det i en tvist
finns risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbörjats, får
institutet utan samtycke från parterna utse medlare att medla i tvisten. Sådan
medling brukar betecknas som tvångsmedling. Det förekom i ett fåtal
förhandlingar om förbundsavtal under Medlingsinstitutets första år att en part
varslade och motsatte sig medling. Numera samtycker parterna till medling, så
kallad frivillig medling. Förklaringen till detta torde vara kunskapen hos
förbundsparterna om att Medlingsinstitutet bedömer att det föreligger risk för
stridsåtgärder när en part har varslat om sådana. Därmed är förutsättningen för
tvångsmedling uppfylld.
Den vanliga situationen när medlare utses är att en facklig organisation varslar
om stridsåtgärder, varvid Medlingsinstitutet kontaktar parterna för att efterhöra
hur de ställer sig till medling. Som nämnts samtycker parterna nuförtiden till
att medlare utses. Det händer också relativt ofta att parterna själva tar ett
gemensamt initiativ till medling när förhandlingarna har kört fast och man
önskar undvika varsel om stridsåtgärder. Ibland kan emellertid varsel vara ett
sätt för en part att få till stånd medling när motparten inte går med på att begära
medling.
Det bör i sammanhanget påpekas att den medling som i dagligt tal kallas
”frivillig” medling, inte är frivillig i den meningen att endera eller båda
parterna kan frånträda medlingen. Detta gäller även i de fall då medlare har
utsetts efter en gemensam begäran från parterna. Har Medlingsinstitutet väl
utsett medlare är deras uppgift enligt MBL att försöka få till stånd en överenskommelse
mellan parterna. Uppdraget upphör när en överenskommelse har
träffats eller eventuellt tidigare om Medlingsinstitutet beslutar att entlediga
medlarna. Fram till dess är parterna, enligt 52 § MBL, skyldiga att infinna sig
till förhandling inför medlarna och medverka till att föra förhandlingen framåt.
Rätt att skjuta upp varslad stridsåtgärd
Förutom att besluta om tvångsmedling har Medlingsinstitutet försetts med
ytterligare en maktbefogenhet. Enligt 49 § medbestämmandelagen får
Medlingsinstitutet – efter begäran från medlare och om det bedöms främja en
god lösning av tvisten – besluta om att en part ska skjuta upp varslade strids-