AR14_20150219

184 Kap 11 Jämställdhet
Det kan aldrig utläsas ur lönestatistiken vilka arbeten som är att betrakta som
likvärdiga. För att avgöra om ett arbete är likvärdigt ett annat arbete ska det ske
en sammantagen bedömning av de krav arbetena ställer och dess natur.
Bedömningen av kraven ska, enligt diskrimineringslagen, göras med beaktande
av kriterier som kunskap och färdigheter, ansvar och ansträngning. Vid
bedömningen av arbetets natur ska särskilt arbetsförhållandena beaktas. Vad
som nu har beskrivits är alltså bedömningar utifrån vissa angivna kriterier som
kräver kunskap om förhållandena på arbetsplatsen. Den typen av information
finns inte i den officiella statistiken.
Förklaringar till löneskillnader mellan kvinnor och män
Det finns ingen entydig och allmänt accepterad förklaring till varför män tjänar
mer än kvinnor inom samtliga arbetsmarknadens sektorer. De löneskillnader vi
ser i dag är resultatet av en mängd samverkande faktorer; historiska, sociala,
politiska och ekonomiska. I det följande behandlas kortfattat förutsättningarna
för lönebildningen, vilka har skilt sig och alltjämt skiljer sig åt mellan arbetsmarknadens
sektorer. I sammanhanget diskuteras även några ofta framförda
förklaringar till löneskillnader mellan kvinnor och män.
Något om lönebildningen
Av den officiella lönestatistiken framgår att genomsnittslönen är högre i privat
sektor än i offentlig sektor. En privatanställd arbetstagares genomsnittliga
månadslön var 31 500 kronor år 2013 att jämföra med 28 900 kronor för en
offentliganställd. Bland de sistnämnda är lönen lägst för anställda inom
kommunerna, 26 400 kronor. Eftersom kvinnor dominerar inom offentlig
sektor, framförallt inom kommuner och landsting, får det genomslag i
statistiken när kvinnors och mäns löner redovisas på nationell nivå. Därför kan
det finnas skäl att uppmärksamma att betingelserna för lönebildningen varit
och är olika, vilket kan förklara det högre löneläget i privat sektor. Däremot är
det som sägs i det följande ingen förklaring till lönespridningen mellan olika
grupper inom samma sektor. Inte heller förklaras varför kvinnor tjänar mindre
än män i alla sektorer och att den standardvägda skillnaden är störst inom
privat sektor.
Inom privat sektor har fackförbunden alltsedan början av förra seklet
förhandlat och träffat rikstäckande kollektivavtal. Stridsåtgärder har varit
tillåtna. Drygt 50 år senare fick de offentliganställda tjänstemännen strejkrätt
genom 1965 års lagstiftning. Visserligen hade de fackliga organisationerna
redan tidigare haft förhandlingsrätt, men några effektiva påtryckningsmedel
fanns inte över hela den offentliga sektorn. Lönerna bestämdes genom politiska
beslut.
En grundläggande skillnad är att verksamhet inom privat och offentlig sektor
drivs från helt olika utgångspunkter. För det privata näringslivet är målet enkelt
uttryckt att gå med vinst och utrymmet för lönehöjningar ökar om verksamheten
går bra. Huvuddelen av den offentliga sektorn tillhandahåller utan
vinstintresse vad som brukar beskrivas som välfärdstjänster. Som regel ligger
politiska beslut till grund för verksamhetens dimensionering och inriktning.
Skatteunderlaget påverkar löneutrymmet. Till skillnad från exempelvis
tillverkningsindustrin är möjligheterna till rationaliseringar begränsade.