Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

arnens skjutsningar som improviseras via mobiltelefon med kort framförhållning?
Ja, barnens behov av skjuts för att umgås med kompisar får
anpassas efter Ninas egna mer långsiktigt planerade behov av välsittande
kläder och hudbehandling. Men å andra sidan verkar en del av barnens
aktiviteter, som jobb och skolgång, prioriteras högt. Ett exempel från
Ninas dagbok återfinns redan morgonen efter den hektiska kvällen i form
av en tidig morgonskjutsning av äldste sonen till en skola där han fått ett
springvikariat.
En del resor och aktiviteter improviseras medan andra är antingen vanemässiga
eller inplanerade med god framförhållning. För att förstå hur och
med vilka motiv anpassningarna görs kan det därför vara fruktbart att
undersöka ändpunkterna på detta kontinuum, d. v. s. det mest stabila och
det mest improviserade. Genom att ställa frågor kring det som i dagböckerna
verkar vara infall och tillfälligheter får jag en inblick i hur denna planering
går till. Jag tar upp detta nedan. De mest stabila elementen i resvanorna
tar jag sedan upp i kapitel åtta i slutet av boken.
En lördagsförmiddag ringde den 23-åriga Susanne Boman till sin mamma
Wilma Boman i Danderyd och bad henne komma in till släktingar i
staden för att prova kläder. Susanne hade sovit över hemma hos sin kusin
och moster på Söder.
susanne: Det var en sån här försäljning av Stella McCartney-kläder på
Hennes. […] Min moster är väldigt speciell. Hon köper väldigt mycket
kläder hela tiden. Hon och min kusin hade passat på när de var i Sundsvall
[…] och köpt på Hennes för hur många tusen som helst, för att sen
lämna tillbaka kläder.
Någon timma efter samtalet tog Wilma Roslags- och tunnelbanan till Söder
och klädprovningen kunde genomföras. Susannes och Wilmas omedelbara
motiv för att åka till sin kusin/syster på Söder var klädprovningen, men
också att titta på systerns nya ateljé samt helt enkelt passa på att umgås.
Det var ett infall som fick Susanne att ringa sin mamma och föreslå den
gemensamma aktiviteten. Att det verkligen blev av berodde bl. a. på tillfälligheten
att ingen av de fyra hade bokat in något annat (som inte gick
att ändra) denna förmiddag. Klädprovningen, umgänget och de specifika
resorna kunde ur detta perspektiv lika gärna inte blivit av, om någon haft
förhinder eller tackat nej. Det handlar om kortsiktig planering och val i
nuet, om ett tillfälle som fångas i flykten. Men detta är inte hela sanningen.
Ur ett mer långsiktigt perspektiv är det troligt att en träff och en resa av
ungefär detta slag förr eller senare blir av. I bakgrunden verkar långvariga
familjerelationer mellan två syskon och deras döttrar, behov, önskemål och
Att leva med eller utan bil 101