Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

des som underlag vid intervjuerna för att diskutera specifika resor och val.
Kerstin från Täby Kyrkby hade fyllt i resedagboken en dag strax före jul
2005. Hon hade, som vanligt, kört bil till sitt jobb i Sundbyberg och skulle
på eftermiddagen till frisören i city. Hon tog bilen till Danderyds sjukhus
(se kartan över Storstockholm i föregående kapitel), parkerade där och tog
tunnelbanan till t-centralen. På frågan om hon ibland tar bilen in till city
svarade Kerstin att det har hänt när det har varit fullt på den parkeringen.
Då har hon varit » tvungen att ta bilen in till stan «.
Kerstin säger att hon inte gillar att åka in i parkeringshus och därför
måste hon parkera på gatan, där det inte alltid finns plats.
kerstin: Men jag har ingenting emot att köra in till stan om jag ska till
någon där jag kan parkera när jag kommer fram.
En personlig känsla och upplevelse av trafikmiljöer i stan ligger bakom Kerstins
regelbundna resmönster. För Kerstins innebar försöket försämrade
parkeringsmöjligheter vid Danderyds sjukhus, eftersom dessa reserverades
för Danderydsborna. Hon berättade att hon därför gjort sina ärenden till
stan på andra sätt under våren och sommaren 2006, exempelvis genom att
lämna bilen på jobbet och sedan samåka med sin man hem.
Det är flera intervjuade som av liknande skäl, även före försöket, undvikit
att köra bil i innerstaden. Även om variationen är stor i de intervjuades
resmönster finns inslag i dessa som många delar. Man kan därför tala om
vissa särskilda typer av resvanor. När Kerstin kör bil gör hon det utifrån
sina förutsättningar och gör halt vid innerstaden, ett beteende som hon
delar med flera andra. Parkering, framkomlighet och trafikmiljö upplevs
där som särskilt osäkra eller besvärliga. Jag kallar dessa personer för undviker-city-bilister.
I förhållande till försöket är det en intressant grupp eftersom
skatten syftade till att förstärka sådana beteenden.
Min avsikt i detta kapitel är att diskutera olika specifika resrutiner som de
intervjuade förändrat eller behållit under försöket. I exemplet med Kerstins
cityresor är parkering ett inslag som hamnar i förgrunden. Att försöka parkera
i stan, vare sig det är i ett p-hus eller på gatan, tycker hon inte om, däremot
går det bra på parkeringen vid Danderyds sjuhus och tunnelbanan där.
Med ANT-terminologi är de olika parkeringarna liksom tunnelbanetrafiken
aktanter i Kerstins ärenden-i-city-projekt. Om jag använder den kulturteoretiska
diskussionen kring rutiner så har Kerstin någon första gång i det
förflutna parkerat i Danderyd och tagit tunnelbanan in till stan. Det har då
handlat om ett medvetet val, en viljehandling. Detta skedde kanske efter ett
antal obehagliga eller frustrerande upplevelser av parkering i innerstaden,
en personlig mikrokris (Ehn & Löfgren 2007; Wilk 2007). Så småningom
74 DEL B