Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

den, men också möjligheten att lägga in promenad eller cykel som motion
på en del av resan. Tina uppgav att skälet främst var en negativ inställning
till skatten. Men man kan också se att för dem båda var tidsvinsten med bil
värdefull och uppoffringen som det medförde att gå över till kollektivtrafik
var stor.
Tre vanetyper har presenterats ovan: bilvana, kollektivvana och blandbruk.
Färdmedelsval och restider hanteras med hjälp av privata vanor och
annat som gör att resorna anpassas till värderingar och till samordningen
mellan medlemmarna i hushållet.
Särskilt intressanta är de sätt på vilka blandbrukarna sköter sin reseplanering.
Gruppen är heterogen och växlar mellan färdsätt enligt helt olika
mönster och på olika grunder. Någon, som Lars från Långbro, som konsekvent
väljer ett visst slags färdmedel för ett visst ärende är förmodligen inte
lika påverkbar på kort sikt, som en som Elvira från Enskede som är van att
variera sitt val av färdmedel beroende på typ av ärende, exempelvis resor till
arbetsplatsen. Hos blandbrukarna blir komplexiteten i hur resbeslut uppstår
och fattas tydlig. En del av dem är vana att välja dagligen, medan beslut mer
sällan måste fattas av andra med en mer rutiniserad form av blandbrukande.
De statistiska redovisningarna i kunskaps- och attitydundersökningen visar
att det var bland dem som redan före försöket växlade mellan olika resmönster
som det största inslaget av ändrat resbeteende stod att finna.
I intervjuerna finns bara ett exempel på en stor omläggning av resvanorna
under försöket. I det fallet är det tydligt att förändringsviljan redan
uppstått av andra orsaker, men att trängselskatten bidrog med en tunganpå-vågen-effekt.
Det är inte omöjligt att liknande omständigheter gällde
för många av dem som ändrade sitt resande under försöket. Bland de intervjuade
var det flera för vilka kostnadsökningen eller oviljan att betala inte
räckte till för att isolerat kunna framkalla ändrade resvanor.
Förändringar av resvanor verkar utlösas av attityder på flera olika områden
och av resenärernas allmänna livssituation. I praktiken kan detta slags
styrmedel fungera så en del av befolkningen som redan funderat på att ändra
sina resvanor får en impuls att skrida till verket. Stämmer detta öppnas
möjligheter för selektiva styrmedel riktade till grupper som är förändringsbenägna.
Det privata avståndstagandets paradox
I de samhällsekonomiska prognoserna och utvärderingarna var attityden
till försöket inte någon explicit faktor. Trängselskatten behandlades enbart
som en kostnad för trafikanten. Det betyder inte att värderingar eller attityder
saknas i modellerna som använts. Värderingar kommer in i fakto-
90 DEL B