Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

I studien av kontorshotellen blev det uppenbart att placeringen på kontorshotell
byggde på individuella önskemål och beslut. Man kan därför
också tala om individuella projekt. Att placera sig på ett kontorshotell visade
sig åtminstone för somliga vara ett sätt att optimera sitt individuella vardagslivsprojekt.
Här blir maktperspektivet ett annat. Det handlar om människor
vars yrkesroller gett en möjlighet att välja det som de flesta inte kan
välja – var arbetsplatsen ska ligga. Organisationer och företag har olika skäl
att utöva makt över var de anställda ska befinna sig när de arbetar. För att
skapa ett hållbart resande i Stockholm vore arbete från hemmet eller lokala
kontorshotell i stor skala en utmärkt möjlighet att spela med. Men just nu
verkar detta inte intressera arbetsgivarna i någon nämnvärd utsträckning.
I förhållande till de individuella livsprojektens behov av rumslig närhet
utgör den roll central lokalisering av arbetskraften spelar i företagens projekt
därmed ett hinder.
Sammanfattningsvis har det också visat sig att IT-användningen spelade
en begränsad roll för de intervjuades val att placera sig på kontorshotellen.
Istället var det speciella yrkesroller och karriärmöjligheter i kombination
med familjeförhållanden, sociala behov och » reströtthet « som låg
bakom valet. När det gäller pendlingsresandets omfång visade det sig hos
de intervjuade vara beroende av omfattningen av övriga typer av resor. Det
verkar handla om en sorts balansräkning där man kompenserar för t. ex. ett
omfattande tjänsteresande genom att skära ned på sitt pendlingsresande.
De intervjuade tillhör yrkeskategorier med möjlighet att påverka sitt pendlingsresande
genom val av arbetsplats.
Att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är processer som tar tid. Klimatpåverkan
blir synlig först på en mycket utsträckt tidsskala, förändringar
av globala produktions- och konsumtionsmönster på en mycket kortare
sådan, men kanske ändå över en period som omfattar ett par generationer.
På individnivå är livscykeln den längsta skalan. Den är värd att titta närmare
på. Om energisnåla resvanor kan skapas och behållas mellan livsfaser,
och kanske till och med överföras mellan generationer, då tycker jag de
är värda beteckningen hållbara. Hur ser resrutinerna ut över livscykeln?
Detta handlar nästa kapitel om.
144 DEL D