Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

men samtidigt var beroende av, eller hade åtaganden i förhållande till, leverantörer,
kunder o.s.v. Såväl resmöjligheter som kommunikationsformer
kan ses som tjänster som användes för att inta olika positioner i förhållande
till samspelande aktörer.
När konsulten Niklas en morgon t. ex. tog emot ett samtal via kontorshotellets
receptionist, så var både kommunikationsformen, dagens första
korta pendlingsresa och lokalen med dess receptionsservice tjänster som
förvandlat Niklas till en konsult på sitt kontor. Den strukturella sidan av
detta innebär bl. a. att eget ansvar och ett visst frihetsmått följer av företagsformen.
Niklas kunde skapa sin egen organisation i rum och tid så länge
han hade uppdragsgivarnas förtroende. Men i praktiken var hans schema
också styrt av att han tillbringade mycket tid hos sina uppdragsgivare.
Om man tittar på de andra tjänstemannakategorierna var t. ex. säljarna
inte egenföretagare, men deras rums-tidsliga frihet under ansvar följde
av arbetsuppgifternas mobila art. De myndighetsanställda å andra sidan
representerar en struktur där intern möteskultur, besöksverksamhet, formella
regler och arbetsbeskrivningar har stor betydelse för när och hur
mycket de behöver befinna sig på sin huvudarbetsplats, på resa eller ev.
arbetar hemifrån. Men även för myndighetspersonerna fanns frihetsramar
inom denna struktur. Tjänsteresor kunde de i viss utsträckning välja att
göra eller inte och även på plats framför skrivbordet kunde de styra sin
egen användning av tillgängliga kommunikationsformer efter eget huvud.
Ett belysande exempel på detta är att en av experterna på Boverket berättade
att även för kommunikation med kollegor som satt i samma byggnad
var telefonen ett vanligt val.
Om jag återvänder till kontorshotellen så var ett motiv för att välja dessa
att slippa rusningstrafik, trängsel och tidsödande resor till jobbet. Detta är
intressant i förhållande till att huvudalternativet till att sitta på kontorshotellet
var att arbeta hemma. Då är det inte uppenbart hur motivet att slippa
rusningstrafiken spelar in. I detta fall kan begreppet förvandling erbjuda
ett förklarande perspektiv. Att förvandla sig till tjänsteman i arbete underlättades
av de faciliteter och den sociala struktur kontorshotellet erbjöd.
Även själva resan har betydelse som transformation från ett privat till ett
yrkesmässigt tillstånd. Även en kort resa kan fylla ett sådant syfte, särskilt
om man för sig själv kan rättfärdiga sitt val genom att peka på problemen
med andra alternativ (att pendla in till stan i rusningstrafik).
Frågan om förhållningssättet till resan mellan bostad och arbetsplats
rymmer också en intressant komplexitet när ett omfångsrikt tjänsteresande,
exempelvis med bil i Stockholmsregionen eller med flyg i Europa, verkar
vara kopplat till inställningen att man vill slippa onödigt resande. Detta
142 DEL D