Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

cykeln för föräldramöten och turer till närbutiken och bilen för att hälsa på
barnen som flyttat hemifrån. Lars och Görans specifika val har skapats i en
kulturell kontext, de är tids- och platsbundna men också personligt färgade.
Godskesen skriver att målet med hennes motsvarande analys av intervjupersoners
levnadslopp inte är att identifiera konkreta omständigheter
som skapar ett bestämt val utan att visa att det finns olika valmöjligheter
när personerna står inför komplex av villkor och möjligheter (a.a.:268). Jag
tycker att taxi- och mopedvanorna kan illustrera detta. Det är inga självklara
val, eftersom det är vanligare att lita till bilen.
Godskesen påpekar också att nästa fas, själva rutiniseringen, är minst
lika intressant. Om Göran först började använda taxi för att ta sig hem
med instrumenten från spelningar och Lars mopeden för att storhandla, så
spreds dessa färdmedelsval senare till andra områden. Det är det Godskesen
menar med att transportmedlet börjar tänkas in i möjliga aktiviteter i
framtiden. Att ta taxi hem med möbelpaketen från Ikea är ett exempel på
en sådan process, liksom att etablera mopedpendling året runt. Godskesen
menar att denna utvidgning av vanorna är del i en självförstärkande process.
Hon påpekar också att det vanemässiga beteendet är knutet till den
enskildes föreställningar, erfarenheter och känslor. Om vanehandlingarna
dessutom är kulturellt och kollektivt etablerade självklarheter kan detta
bidra till förstärkningsprocessen. Men det är inte fallet i just de exempel
jag valt här.
Dessa analytiska infallsvinklar går förutom till transportvanorna också
att koppla till boendevanorna. Att bo i ett visst slags miljö, som innerstan
i exemplen ovan, kan också skapa självförstärkande processer. Godskesen
skriver att eftersom vardagslivet är innehållsrikt och komplext är det nödvändigt
att stora delar av det tas för givet – uppfattas som naturligt och
självklart. Alternativet är att uppfatta vardagsvärlden som ett oöverskådligt
kaos. Genom att se sig själv som exempelvis innerstadsbo begränsas
valmöjligheterna, men samtidigt skapas en förgivettagen ordning. Om det
värdefulla i att bo i innerstadsmiljö samtidigt är kulturellt och kollektivt
etablerade självklarheter, kan det bidra till självförstärkande processer på
individuell nivå.
Ytterligare en poäng som jag hämtar från Godskesens avhandling betecknar
hon som tekniksociologisk. Jag använder den här för att illustrera förbindelsen
mellan boendevana och resvana. På samma sätt som bilarna står
parkerade på förortsgatorna så finns ett flertal transportmedel, taxi, bussar,
tunnelbana och pendeltåg inte långt från innerstadsbornas hem i så gott
som ständig beredskap. De är fysiska realiteter och säger » använd oss «.
Teknologierna i sig är på detta sätt med och styr, förstärker eller ändrar
154 DEL D