Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Även Kerstin hade trots en grundläggande negativ inställning sett en del
ljuspunkter, som att det blev mindre trafik på hennes väg till jobbet trots
att den inte passerar avgiftssnittet.
kerstin: Visst blev vi mer positiva därför att vi såg att vi vann på det.
Jag som då dessutom vann på det fast jag inte betalade någonting. För
även mina vägar blev det lite mindre trafik på.
I den sammanfattande utvärderingen (Miljöavgiftskansliet 2006: 16-17) uttrycks
omsvängningen på följande sätt:
Både allmänhet och företagare har blivit mer positiva till avgifterna och
försöket efter hand som man har fått egna erfarenheter och nyttorna
har börjat synas. Acceptansförändringar ser normalt i princip ut så här:
Innan man har egen erfarenhet ser man till övervägande del hinder och
kostnader, men med egen erfarenhet börjar man upptäcka även fördelar
och de nyttor man själv får för kostnaden. Det råder däremot stor osäkerhet
kring hur snabbt dessa attitydförändringar sker.
Att människor tenderar att först se problemen och sedan möjligheterna,
i takt med att de gör sina praktiska erfarenheter av en reform, stämmer i
grova drag med mina intervjuer. Fördelarna betonades starkare efterhand
som försöket pågick. Men även de som intervjuades i slutskedet av försöket
kom in på de teman för kritik som jag tidigare tagit upp. Man hade inte
glömt problemen.
Resultaten i kunskaps- och attitydundersökningen visar att en negativ
inställning till försöket dominerar bland » de mest berörda «, d.v.s. bland
dem som dagligen brukade åka över avgiftssnittet före försöket (Gustavsson
2006). Mina intervjusvar stämmer väl överens med dessa. Fyra av sju
i den gruppen gav uttryck för avsikten att ändra sitt resande. (Det gäller
Dennis, Nils, Tina och möjligen Sven, men inte Karl, Björn och Måns.)
Dennis, Nils och Tina har liknande familje- och levnadsförhållanden.
De förvärvsarbetar, är i femtioårsåldern, bor i villa i förort samt har hushåll
bestående av två vuxna och barn eller ungdomar. De körde mestadels bil
till jobbet i innerstan före trängselskatten och hade en negativ inställning
till den. De hade också för avsikt att gå över till kollektivtrafik när trängselskatten
kom igång. Dennis genomförde sin planerade förändring, men
inte Tina och Nils.
Dennis gjorde slag i saken av minst tre skäl. Han ville skapa ett nytt förhållningsätt
till sina egna arbetstider och dra ner på dem, han var negativ till
trängselskatten och han ville undvika kostnaden. Nils, som avsåg att ändra
sig men inte gjorde det, sade att skälet bakom avsikten främst var kostna-
Stockholmsförsöket 89