Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Även de tekniska föremålen och deras funktion fick betydelse för argumenten.
Intervjuerna visar att invånare ville påverka eller omdefiniera vad
trängselskatten handlade om. De fokuserade olika delar av ett nätverk av
sociala och tekniska förhållanden. Det blir därigenom tydligt att vad trängselskatter
är och gör inte är stabilt, utan kan förändras och definieras om.
Att påverka synen på vad som är ett problem och dess eventuella lösning
ägnade sig naturligtvis de professionella och politiska aktörerna åt. Här
har jag velat lyfta fram min tolkning av intervjuerna: att tankearbetet kring
problem och lösningar i vid mening var intensivt också på den individuella
och kulturella vardagslivsnivån.
Att ta kritik
Det är nu dags för en liten utvikning kring vad som gjordes eller kunde
ha gjorts för att komma tillrätta med kritiken på olika aspekter av försöket.
Måltavlorna för kritiken, ansvariga politiker och myndighetspersoner,
påverkades förvisso av den. Annika Billström verkar t. ex. inte ha saknat
insikt om att ett sviket vallöfte kunde ge henne problem. Hon erbjöd sig
att avgå vid förhandlingarna då beslutet om att genomföra försöket togs
(Gullberg & Isaksson 2008). Hennes partikollegor ville dock ha henne kvar
och hon stannade i ledningen för stadshuset.
När det gäller mitt andra tema ovan, kostnaderna för försöket, kan man
naturligtvis tänka sig att kritiken blivit mildare för varje miljard man lyckats
hålla nere kostnaderna. En annan strategi hade kunnat vara att få ut
tydliga budskap om vad kostnaderna bestod i och vad man därmed fick för
pengarna.
När det gäller det tredje temat om social rättvisa, hade förmodligen de
kritiska fått mindre vatten på sin kvarn om prissättningen varit mer flexibel.
Politikerna kunde ha tagit fasta på diskussioner kring och beräkningar
av fördelningseffekterna i form av tillgänglighet och kostnader för olika
grupper. Man kan tänka sig att » ensamstående mammor «, personer med
ambulerande jobb på udda tider m.fl. grupper hade fått möjlighet till rabatt
eller avgiftsbefrielse. När trängselavgifter infördes i London under ledning
av borgmästaren Ken Livingstone gavs rabatter och gjordes undantag för
särskilda grupper. Livingstone formulerade detta i ett av sina sju råd till
stadspolitiker som vill införa avgifter: arbeta flexibelt så att nödvändiga
ändringar kan göras (Gullberg & Isaksson 2008). Man skulle också ha
kunnat ge generella kompensationer till hushållen genom att avlasta dem
från någon annan pålaga. För att (symboliskt) kompensera de bilberoende
hushållen skulle en del av intäkterna kunna öronmärkas för byggandet av
66 DEL B