Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

som marginella faktorer som påverkar i valsituationer där det redan finns
två relativt likvärdiga alternativ, exempelvis i valet mellan bil och kollektivt
för pendlingsresan till en ny arbetsplats.
Styrmedel bör utformas främst med tanke på de långsiktiga anpassningar
som hushållen gör, bl. a. fordonsinnehav och valet av boendeort. Fordonsinnehav
är exempel på ett val som ger konsekvenser i andra hand. Finns det
t. ex. två eller flera bilar i ett hushåll tenderar man att på sikt anpassa aktivitetsmönstren
efter detta, så att man vänjer sig vid att planera vardagslivet
med bilarna som förutsättning. Det innebär att det är viktigt att påverka
nya årskullar som träder in livsfaser, t. ex. får sitt första barn, och ge dem
fler alternativ än att skaffa egen bil.
De intervjuades byten av bostad har oftast inneburit att de flyttat till
större bostäder i mer utglesade villaområden. Det har i i sin tur medfört att
reslängder och bilberoende ökat. Bebyggelse- och infrastrukturplanering
är det styrmedel som på lång sikt kan påverka dessa val och konsekvenserna
av dem. Detta illustreras i av familjen Boman, som bor mycket nära
Roslagsbanan och tunnelbanan, i kanten av en utbredd villastad. De reser
nästan alltid kollektivt in till stan, vilket är ett exempel på hur stödjande
strukturer fungerar. Men det är naturligtvis svårt att skapa lika goda förutsättningar
i större delar av de glesa villaområdena.
När det gäller bostadsvalen finns dessutom starka värderingsmässiga
motiv i bakgrunden, vilket visat sig såväl i min studie som i större studier.
Människor med skilda resurser bosätter sig i olika delar av staden eller
regionen som därmed blir segregerad (Waldo 2002: 213f). Det går inte att
förutsäga de sociala valen på lång sikt. De sociala valen handlar även om
andra saker än boende, bl. a. var människor väljer att göra sina inköp. Men
i grova drag kan man anta att människor med goda resurser bosätter sig i
attraktiva centrala lägen respektive villaområden.
Genom bestämmelser och styrmedel kring tjänstebilar, parkering och
miljözoner (vilka fordon som får köra och parkera var) kan man på medellång
sikt påverka fordonsparken. Detta bör enligt min mening göras främst
i områden där resursstarka personer bor, arbetar och gör sina inköp, d.v.s.
i villaområdena och innerstan. Det finns då goda möjligheter att en stor
del av resandet med individuella fordon där kan ske med bränsle- och
utsläppssnåla bilar, elbilar, mopeder m.m. Genom planering av framkomlighet
och parkering (restriktioner) kan man förmodligen också stegvis
utvidga de områden dit man väljer att åka kollektivt. Man skulle då också
kunna utvidga det område som upplevs som innerstad ur perspektivet val
mellan bil- och kollektivtrafik.
Alternativ till resor 159