Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

l. a. Beata som är chefredaktör för en av Bonniers tidskrifter och Erika,
marknadsföringsansvarig för global produktutveckling på Ericsson. Jag
ställde frågor kring användningen av olika kommunikationsformer samt
val mellan dessa. Det var inte givet att de utnyttjade något resbesparande
koncept även om Ericsson har en policy som bl. a. ska uppmuntra till användningen
av video- och telefonkonferenser för att ersätta besöksresor.
Det visade sig också att dessa båda personer inte brukade använda sig av
videokonferenser. Men skillnaden mellan Beata på Bonniers och Erika på
Ericsson var påfallande när det gällde e-post respektive personliga möten.
Detta var i sin tur tydligt kopplat till deras arbetsuppgifter.
När det gäller e-post säger Beata att hon hanterar sin inkorg systematiskt
och faktiskt skriver svar på all e-post där avsändaren kan förvänta sig ett
sådant. Erika å andra sidan säger att hon är ganska passiv i sin e-posthantering.
Hon hinner inte ta hand om all e-post och räknar med att avsändaren
ifråga hör av sig igen, ev. på ett annat sätt, om hon själv missat att svara på
något angeläget. Erika har dock ändå ett system för att prioritera. Hon har
t. ex. en funktion i sitt e-postprogram som gör att den e-post som är adresserad
till henne som enda mottagare hamnar i en särskild mapp som hon är
mer uppmärksam på.
Skillnaden mellan Erikas och Beatas e-posthantering speglar säkert en
spännvidd som finns hos tjänstemannapopulationen i stort. Vissa vill och
kan vara konsekventa, medan andra så att säga gett upp den fullständiga
kollen på inkorgen. Skillnaderna skulle kunna hänga samman med personlig
läggning men det verkar som yrkesrollen har betydelse.
Chefredaktören Beata verkar kunna tillämpa ett kriterium för vad som
är viktig e-post. Detta kriterium hänger ihop med vad som kan bli material
till ett kommande nummer av tidskriften medan Erika inte har något lika
tydligt kriterium för att sortera sin e-post.
Något som talar för denna tes är att Beata tydligare än Erika uttrycker
ett missnöje med vissa typer av e-post. Beata säger att hon kan få upprepad
e-post med reklam för en viss konsumentprodukt. Sådan reklam för nya
produkter är välkommen till en viss gräns. Tidskriften innehåller en hel del
redaktionellt material om mode, mat m.m. Men Beatas konkreta exempel
gäller en produkt som hon på sistone fått för mycket information om, i alldeles
för många e-postmeddelanden. Att Beata kan dra dessa gränser mellan
intressant och lagom respektive ovidkommande eller för mycket bland
vad man kan föreställa sig är ganska likartad e-posttyder på att hennes
kriterier är väldefinierade. Beatas sätt att sköta sin e-post däremot verkar
kopplat till ett relativt strukturerat och cykliskt arbetsschema. Det innehåller
bl. a. att hålla kontakt med medarbetare och frilansare, diskutera idéer
124 DEL D