Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

fon eller internet skulle erbjuda (alltför) många möjligheter att tänja på de
formella reglerna. Med de fasta och unika uppkopplingarna och mötesplatserna
minskar denna risk. I ANT-termer skapas en omväg eller en ny väg
förbi den obligatoriska passagepunkten att den arbetssökande infinner sig.
Detta visar att hindret för nyanmälan på distans i huvudsak var formellt
eller institutionellt, medan lösningen bestod i ett principbeslut kopplat till
en viss teknik. Det är alltså inte kvaliteten på kommunikationen som ska
ses som den springande punkten utan möjligheten att upprätthålla regelverket
genom en sorts kontroll av närvaro i tid och rum. (Även om det
medierade mötet måste hålla en viss kvalitet för att kunna » godkännas «.)
Detta betyder dock inte att kvaliteten är ointressant. Företagare, föreningar
och andra verksamheter i offentlig regi har på de aktuella orterna visat
intresse för distansmötesplatserna. Olika verksamheter ser olika möjligheter
med tekniken, och därför har kvaliteten betydelse (se t.ex. Gullström
2008). Samtidigt finns det i dagsläget ekonomiska och organisatoriska hinder
för att användningen ska spridas till nya områden. Tekniken och dess
användning är inte allmänt spridd. Arbetsförmedlingens distansmötesplatser
kan hänga på en skör tråd eftersom det inte är vanligt internet som
används utan en teknik med högre kapacitet för överföringen. Problemet
är dock inte brist på ledig kapacitet i nätet av optisk och elektronisk fiber
utan snarare att sättet att använda fibernäten är nyskapande. Det är ingen
etablerad produkt och det finns heller inget givet marknadspris på den.
Genom att arbetsförmedling på distans från början har varit ett särskilt
utvecklingsprojekt har de inblandade aktörerna lyckats skapa en omväg
förbi detta organisatoriska (ekonomiska, juridiska och samarbetsmässiga)
hinder. 28 Övergången till kommersiell drift kan (enligt ANT-terminologin)
kallas en obligatorisk passagepunkt för arbetsförmedlingens service på distans.
Men det är inte ett val mellan arbetsförmedling på distans eller inte,
utan ett val mellan olika metoder att hantera kommunikationen. Denna
övergång måste förmodligen ske via en lösning på problemet att till ett
rimligt pris skaffa mer varaktig tillgång till fibernätet. Detta är också nödvändigt
för att möjliggöra fler användare och användning i större skala.
Det som minskar betydelsen av kvaliteten, eller åtminstone möjligheten
att utvärdera betydelsen av den, är alltså de särskilda regler som gäller för
arbetsförmedling och a-kassa. Därför bör också jämförelsen mellan det traditionella
respektive nyskapande alternativet handla om något utöver skillnaden
mellan ett verkligt och ett medierat möte. Särskilt eftersom vare sig
arbetsförmedlare eller arbetssökande kunnat välja mellan dessa alternativ
utan fått förhålla sig till en given förändring.
Arbetsförmedlarna och deras chefer är nöjda med förändringen eftersom
Alternativ till resor 131