Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Jörgen Sjöström (2008) att en objektiv diskussion kring hur allvarligt klimathotet
är samt hur det bäst kan bemötas försvåras av inställningen att
»livsstilsfrågor inte är förhandlingsbara « (artikelförfattarens citationstecken).
Livsstil uppfattas i så fall som å ena sidan trögrörlig och å den andra inte
tillåten att påverka. I så fall är det inte lätt att åstadkomma förändring.
Jag är därmed inne på det andra utlovade spåret för denna diskussion,
att de kulturellt skapade förutsättningarna kan förändras på andra sätt än
de som direkt har att göra med bilens vara eller icke-vara i olika delar av
stadslandskapet. De kulturskapade villkoren för vardagligt resande omfattar
bl.a. individuell respektive kollektiv hantering av tidsscheman. Arbetstider,
öppettider, semestrar m.m. är exempel på sociotemporala taktgivare
(Shove 2002; Fuehrer 2007). I en framtid skulle t.ex. starkare inslag av
kollektiv schemaläggning (som jag strax återkommer till) kunna minska
många stadsbors upplevelse av tidspress. Då skulle intervjuer med föräldrar
kanske inte innehålla några klagovisor om hockeyträningar, saker man
måste hålla koll på via datorn och annat som är svårt att hinna med och
samordna.
Formella strukturer som går att påverka, bl.a. genom politiska beslut,
kan alltså vara viktiga för att göra det lättare för människor att leva ett
vardagsliv med färre, kortare och/eller lugnare dagliga förflyttningar. I
avsnittet om förorternas kontorshotell såg vi hur vissa människor utnyttjar
lokala kontorshotell för att hantera tidspress, rusningstrafik och sociala
behov. Förutsättningarna för dessa personer utgör idag ett slags undantag.
Det finns många formella hinder för att människor från olika branscher ska
kunna samlokalisera kontorsarbetsplatser i förorter nära sina hem.
Men vardagslivets innehåll beror inte bara på formella strukturer. Det är
t.ex. inte sådana som styr i vilken utsträckning barn ägnar sig åt, och behöver
transport till, organiserade fritidsaktiviteter. Det handlar uppenbarligen
om kulturella och sociala trender. Men det är heller inte enbart de enskilda
föräldrarnas höga värdering av idrott och andra aktiviteter som avgör. Snarare
handlar det om effekterna av en kollektivt upprätthållen värdering.
Det uppstår nämligen ett socialt tryck både på barnen och föräldrarna.
Man skulle rentav kunna analysera detta i termer av en lock-in-situation.
När tillräckligt stor andel barn deltar i aktiviteter blir det färre lekkamrater
kvar till dem som inte gör det. Det är alltså inte främst aktiviteten i sig som
orsakar transporter, utan det är hur utövandet av aktiviteten organiseras.
Det är därför viktigt att uppmärksamma den roll som bilismen spelar
för hur fritiden organiseras. En aspekt är att det finns flera olika slags fritidsverksamheter,
både sådant som sker i föreningsform och sådant som
anordnas mer punktvis. Flera enskilda initiativ inom t.ex. ett grannskap
Alternativ till resor 169