Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Ett sätt att se på detta är att de mikrodramer som flyttarna skapat för
de kontinuerliga innerstadsborna begränsats till en minimal nivå. Innerstadslivets
särskilda förutsättningar och rutiner har kunnat behållas relativt
intakta. Att innerstadsboendets poänger är kulturellt inlärda och kommuniceras
symboliskt visar sig förmodligen i den variation i innerstadslivets
attraktivitet som kan skönjas mellan generationerna. 40-talisterna var en
generation som under familjebildningen ofta föll för förortslivets lockelser.
För generationerna födda på 60- och 70-talen verkar innerstadslivet ha en
starkare lockelse även under åren som småbarnsföräldrar. Rent statistiskt
visar sig detta i höga födelsetal i innerstadsförsamlingarna och, åtminstone
för vissa grupper, en ökande trångboddhet.
Storstadskärnornas utbud erbjuder särskilda möjligheter. Göran berättade
hur han en sommarkväll cyklar till en efterlängtad programpunkt på
Stockholms Jazz & Bluesfestival på Skeppsholmen. Det kan vara ett exempel
på en snabb och enkel omställning från t. ex. middag och nattning i
småbarnsfamiljen till en annan sorts sinnlig, mindre rutinartad upplevelse.
Sofia berättade (se kap. 6) hur hon » sniffat upp « favoritbutiker och kaféer i
närheten av bostaden. Ehn och Löfgren (a.a.) skriver att kombinationen av
hemtama miljöer och sinnliga höjdpunkter kan vara en eftertraktad kombination.
» Rutiner och livsintensitet, till synes varandras motsatser, kan assimileras
« (a.a.). Det Godskesen (2002) kallar » möjlighetssökandet « pekar
också på innerstadsboendets möjligheter att samordna såväl alldagliga som
lustfyllda aktiviteter i tiden och rummet. Både det roliga och det nödvändiga
tas med i beräkningen när vardagens vanor och resmönster utvecklas på
lite längre sikt. Det är kanske det som speglas i viljan att bo centralt. Som
Göran säger: » Ja, vi ville bo i innerstan. Vi hade det som första prioritet. «
Godskesen (2002) har skrivit att när en person eller ett hushåll väljer att
skaffa bil så blir den integrerad i vardagens praxis på livets alla områden
– inte bara i förhållande till de slags resor som ursprungligen motiverade
köpet. Bilen börjar tänkas in i önskvärda och möjliga aktiviteter i framtiden
(a.a.:271f). Godskesen skriver också att det förhåller sig på samma sätt
i familjer utan bil.
De personer jag gett levnadshistoriska tillbakablickar för ovan är exempel
på hur flera teknologier och transporttjänster integrerats i vardagen
– cykel, moped, taxi och kollektivtrafik. Eftersom exempelvis mopedvanor
och taxivanor är mindre utbredda än bilvanor så blir tillvänjningen och
integrationen på ett sätt mer iögonenfallande i dessa fall. I kapitel 4 respektive
6 berättade Lars respektive Göran om sitt användande av dessa transportmedel.
Göran nämnde exemplet att ta taxi hem från Ikea med inköpen.
Lars berättade hur mopeden används för den dagliga pendlingen till jobbet,
Alternativ till resor 153