Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

hur de vill ha det när barnen växer upp. Tre av familjerna umgås med planer
på framtida flytt. Yttre förorter är intressanta och alternativet att skaffa bil
ingår som en möjlighet i den planeringen. Johan och Sofia verkar däremot
vara inställda på att bo kvar inne i stan. Sofia säger att hon inte tycker det
» finns någon anledning att ha bil när man bor mitt inne i stan « med tanke
på tunnelbanor och bussar som man dessutom kan åka gratis med barnvagn
på.
Ovanstående visar på möjligheten att identifiera målgrupper. Man skulle
kunna analysera vilka det är som kan tänkas skaffa sig eller behålla resvanor
som inte domineras av bilåkande. Människor » passerar « under sitt
livslopp olika platser och det uppstår tillfälliga eller mer långvariga förhållningssätt.
Den intressanta frågan att ställa sig är på vilka platser och i vilka
livsfaser eller livssituationer som » godartade « resvanor kan skapas respektive
permanentas. Vilka platser » fungerar « för potentiellt bilfria människor
och i vilka livssituationer? De bilfrias erfarenheter och förhållningssätt kan
i detta sammanhang ses som potentiella resurser i utvecklingen av mindre
bildominerade resvanor i staden.
När det gäller framtida brytpunkter och vägval verkar samtliga fyra
familjer att stå inför liknande val. När studier och föräldraledigheter är helt
avslutade och båda föräldrarna i varje familj börjar förvärvsarbeta måste
förmodligen en omställning ske. Tidsschemat med dagislämningar och -
hämtningar kan bli mera pressat. Detta behöver naturligtvis inte medföra
att de skaffar bil, men i den mån omställningen sammanfaller med t. ex. en
flytt till en annan typ av stadsdel kan brytpunkten få stort genomslag på
resvanorna.
En poäng med min undersökning har varit att skapa distans till synen
på bilen som en objektiv nödvändighet i barnfamiljer. Det visar sig i denna
studie liksom i den förra att det är en mångfald upplevda önskningar,
behov och även restriktioner som vid olika tidpunkter avgör valen mellan
olika transportmöjligheter och att skaffa sig och upprätthålla sin tillgång
till dessa. Bilanskaffande verkar som en given lösning, som de bilfria hushållen
nästan får värja sig emot. Ett exempel är när jag kom hem till Johan
och Sofia för intervjun. Då stod en av dem i telefon och tackade nej till
att köpa bil. Av en händelse sammanföll mitt besök med att en bekant till
Johan ringde och tyckte att just de var lämpliga kandidater till att ta över
bekantingens gamla bil när han skaffat en ny.
På en gemensam nivå tänker vi i bestämda banor om hur livet kan läggas
tillrätta. Och det ligger en hel del i Håkan Andréassons (2000) analys att det
kräver en sorts radikalitet (så som A. Gidden använder begreppet) att vara
främst kollektivtrafikant eller cyklist i ett bilsamhälle. Familjer med små
Att leva med eller utan bil 121