Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

ter och platser som varit start och mål för sina resor. Det har dock inte haft
så stor betydelse om dagboken varit knapphändig på bakgrundsinformation.
I de flesta fall har jag i intervjun kunnat be personen att redogöra för
orsaker och motiv bakom resorna som noterats.
– Hur har dagböckerna ev. fungerat som empiri för beskrivningar av intervjupersonernas
resmönster?
Jag har i första hand använt intervjuerna för att rekonstruera resmönstren
och dagböckerna har som sagt varit ett underlag i själva intervjusituationen.
Men de har också fungerat som en kontrollstation i efterhand när jag
gått igenom mina beskrivningar. Dessutom har jag i studien av de bilburna
familjerna gjort en enkel kvantitativ sammanställning av antalaet resor, med
hjälp av dagböckerna (se kap. 5).
– Vad handlade intervjuerna om, vilka frågor ställdes?
Intervjuerna har byggts upp kring ett antal teman. De viktigaste är helt
enkelt a) personens eller hushållets resor som de ser ut i dagsläget; b) förändringar
i resmönstren som den intervjuade kan redogöra för om hon
blickar bakåt ett antal månader eller år; c) uppfattningar om aktuella politiska
åtgärder och den regionala trafiksituationen samt d) egna idéer kring
förbättringar för de egna resbehovens skull respektive för trafiksituation
och miljöpåverkan i stort. Intervjuerna kan betecknas som löst strukturerade
och avsedda att leda fram till berättelser om varje persons eller familjs
transportvardag. Dessa berättelser är därmed något jag och de intervjuade
i våra olika roller konstruerat tillsammans.
– Vilka teman kunde därutöver ha berörts?
Jag kunde ha låtit berättelserna handla mer om upplevelsen av att göra en
specifik resa och frågat hur människor känner sig i bilen, ombord på tunnelbanevagnen
eller på cykeln, vilket kan vara viktigt för deras resvanor. I
intervjuerna uttrycker deltagarna känslor inför de olika färdmedlen, som
» jag gillar att cykla därför att jag får motion «. Men samtalen har sällan på
ett djupare plan handlat om hur det känns när man reser på ett visst sätt. Jag
vet därför inte hur viktig den aspekten kan vara.
– Vilka undersökningsobjekt kunde ha tillfört något ytterligare?
I linje med ovanstående så kunde undersökningar av själva resupplevelsen
ha tillfört något. Jag kunde t. ex. ha observerat människors kroppsliga
strategier och känsloutryck ombord på kollektivtrafiken, vilket är just vad
etnologen Tom O’Dell (2007) gjort under sina resor på ett regionalt pendeltåg.
Att göra intervjuer som medföljande på kollektivtrafik och i bilar
hade kunnat vara en metod. I en sådan konkret situation och kontext
Inledning 19