Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

esorna, situationerna då de väljer bilen eller kan tänka sig göra det nästa
gång, visar att valet inte är oåterkalleligt eller ovillkorligt.
De bilfrias motiv
Pedagogerna Sandqvist och Kriström har studerat ungdomar och deras familjer,
både sådana med och utan bil, i Stockholms innerstad. I inledningen
påpekas att innerstadsborna » representerar en extrem ändpunkt « när det
gäller beroende av bil under dagens svenska förhållanden. Vad man menar
är att det i Stockholms innerstad är lättast att klara sig utan bil (Sandqvist
& Kriström 2001: 19). Slutsatsen från deras enkät till föräldrarna är att de
innerstadsbor som skaffar och kör bil gör det helt enkelt för att de tycker
om det (a.a.: 114). Detta menar författarna också överensstämmer med resultaten
från en studie som genomfördes i Lund. Även där bedömdes den
undersökta gruppen ha goda förutsättningar att klara sig utan bil. Man kan
alltså förklara bilinnehav med positiva känslor inför bilar och bilkörning i
de gynnade miljöer som innerstäderna är när det gäller tillgänglighet. Detta
innebär att innerstadsbor som är bilfria inte nödvändigtvis tycker illa om
bilar, utan snarare kan hysa neutrala eller blandade känslor inför bilen. De
har helt enkelt inte någon särskilt stark drivkraft för att skaffa bil.
Etnologen Wera Grahn (1995) gjorde i mitten på 90-talet en studie av
bilfria barnfamiljer i Stockholmsområdet. Ett av Grahns urvalskriterier
var att de undersökta familjerna skulle bo utanför innerstan (vilket innebär
glesare kollektivtrafik och längre avstånd till aktiviteter). Grahns syfte var
att ta reda på vilka de bilfria är, hur de bemästrar vardagen och vilket förhållande
de har till bilsamhället. Hon studerade en avvikande grupp för att
få syn både på dem och på deras motsats, bilisterna.
Med dessa » hårda « urvalskriterier förväntade sig Grahn finna miljömedvetna
bilmotståndare och blev förvånad när så inte var fallet. Grahn fann
förvisso ett missnöje med bilens dominans i samhället, men det var inte
enbart, eller ens främst, kopplat till miljöaspekten. De var heller inte några
aktiva bilmotståndare, utan framhöll bilens nytta i olika situationer.
De intervjuade verkar inte beredda att på något mer genomgripande sätt
förändra sitt resande under nuvarande livsomständigheter. Man kan däremot
beteckna studentfamiljernas vardagliga organisation som ett provisorium.
Provisoriet inträdde efter en tydlig brytpunkt. Studentboendet är ett
medel för att komma vidare, ett provisorium i väntan på nästa omställning.
Ekonomin har betydelse därvidlag. De försöker spara pengar och planerar
för sitt framtida boende.
Tre av familjerna kan för övrigt tänka sig situationer då de kommer att
skaffa bil, beroende på var de skall bo och arbeta. Detta hänger i sin tur på
120 DEL C