Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

är planerat och på den andra de som hävdar att det är automatiskt eller
vanemässigt. De psykologer som ser resbeteenden som planerade menar
att resbeslut i första hand vägleds av vad individen bedömer som de sannolika
konsekvenserna av ett sådant beslut (attityd), av vad hon uppfattar
som normativa förväntningar bland medmänniskor (subjektiv norm) samt
av vad hon tror att det finns för några konkreta omständigheter som kan
underlätta eller förhindra beteendet (upplevd beteendemässig kontroll).
Detta följer en bland psykologer vedertagen teori kring planerat beteende
där mänskliga handlingar i första hand ses som övervägda, kontrollerade
samt planerade (Bamberg, Rölle & Weber 2003).
Verplanken och Aarts (1999) har enligt Bamberg, Rölle m.fl. (2003) å
andra sidan visat att vanor dämpar bearbetningen av information om handlingsmöjligheter
och kontexten kring ett val. Vanor åtföljs i så fall av en
kognitiv orientering som, enligt Bamberg och hans medförfattare, skulle
göra individen mindre uppmärksam på ny information och nya handlingsinriktningar.
Bilkörning har lyfts fram som ett typiskt exempel på ett
vanemässigt beteende som genomförs relativt oberoende av variationer i
kontexten. Verplanken, Aarts m.fl. (1994) menar att när bilkörningen väl
har utvecklats generaliseras den till många olika situationer. Den blir en
generell vana.
Psykologernas begrepp och förklaringsmodeller kring vanor är dock
svåra att använda för kulturforskaren, vilket beror på att de bygger på strikt
definierade aspekter av det individuella medvetandet. Sådana definierade
aspekter är bl. a. graden av målinriktning, medvetenhet samt mobilisering
av kognitiva resurser förknippade med en viss vanehandling (Nordlund
2002:8). Individen står sedan mellankrigstiden i fokus för psykologernas
vanebegrepp medan den akademiska arbetsfördelningen varit sådan att
kulturforskarna ägnat sig åt kollektivt skapade vanor, från sed och tradition
till rutin (Ehn & Löfgren 2007:81).
För att exemplifiera även den kvalitativt inriktade transportforskningens
användning av begreppet resvanor vill jag återvända till några av de
fem avhandlingar som diskuterades ovan. Faktum är att endast i en av
dem, Godskesen (2002), fokuseras på vanor eller rutiner som ett teoretiskt
underbyggt begrepp. Andréasson (2000) har valt att utveckla andra
begrepp, av vilka ett par nämnts ovan. Waldo (2002) ägnar ett par avsnitt
åt vanors stabilitet respektive förändring. Men inte heller hon förankrar
sina diskussioner kring bl. a.» vanans makt « teoretiskt. Hon definierar dock
begreppet resandestilar som hon sedan knyter till sin redogörelse för de
intervjuades vanor. Krantz Lindgren och Tillberg tar i stort sett inte alls
upp eller problematiserar vanors betydelse.
Inledning 33