Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

för att få den lägre avgiften. Även Björn från Sundbyberg väljer oftare att
åka till jobbet på KTH sent och att åka hem efter halvsju.
Av tjugotalet intervjuade var det denna handfull som på något sätt anpassat
sitt resande under perioden med trängselskatt. Det rörde sig om marginella
förändringar utom för Dennis. I kunskaps- och attitydundersökningen
uppgav våren 2006 ungefär en fjärdedel att de minskat sitt bilresande
till, från eller genom innerstan under avgiftsbelagd tid (Gustavsson 2006).
Bland mina djupintervjuade är det två av tjugo som säger sig ha avstått från
bilresor. Ytterligare tre säger att de förskjutit sina restider något, vilket i
praktiken innebär att även de minskat sina resor under den avgiftsbelagda
tiden. I kunskaps- och attitydundersökningen uppger 22 procent att de
åkt på andra tider (15 procent hade åkt mer på avgiftsfri tid och 7 procent
hade undvikit rusningstrafik). I förhållande till den representativa undersökningens
resultat verkar de förändringar jag funnit bland de tjugo utvalda
personerna rimliga. Jämförelsen mellan undersökningarna bör dock tas
med en nypa salt eftersom metoderna är så olikartade.
Vad gjorde att de flesta invånarna ändå inte reagerade på trängselskatten
med ändrat beteende? Enligt resvane- och attitydundersökningarna är det
stora grupper som helt enkelt inte berördes av försöket. För det första är
det många som inte brukar passera avgiftssnitten. Det gäller 30 procent
av invånarna i Stockholms stad och 45 procent av invånarna i övriga länet
(ibid). Siffrorna är ungefär desamma hösten 2005 och våren 2006, d.v.s. före
och under försöket. År 2004 var det 65 procent av länets befolkning som
inte passerade snittet mellan klockan 6.30 och 18.30 en vardag. Bland de
20 djupintervjuade är det tre som inte brukar passerar avgiftssnittet, en av
dem, Greta, både bor och studerar i innerstan.
Kerstin från Täby Kyrkby och Henrik från Hässelby vare sig bor eller
arbetar i innerstaden. De var heller inte där under den dag de fyllde i resedagboken
våren 2006. Men Henrik har då och då tjänsteärenden i innerstan
och Kerstin privata ärenden. Även Lars från Långbro har både bostad och
arbetsplats utanför innerstaden. Men jobbet innebär tjänsteärenden i stan
nästan varje dag. De cirka 40 procent av länsinvånarna som inte alls befinner
sig innanför snittet en normal vecka är därmed underrepresenterade
bland mina intervjuade.
Bland de fyra intervjuade som inte har tillgång till bil är det faktiskt ingen
som säger att de ändrat sina resvanor under försöket. Inte heller resedagböckerna
tyder på detta. Ingen av dem har använt extrabussarna. De bor
helt enkelt inte så att det passar dem. De har heller inte försökt undvika
ökad trängsel på kollektivtrafiken även om ett par säger att de märkt av en
sådan.
Stockholmsförsöket 85