Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Jag menar att försöket skapade en kulturell brytpunkt. Resandets kulturella
kontext blev nödvändig att förklara och försvara. Människor började
tala om och tänka på vad som är bra och dåligt med biltrafik och kollektivtrafik
i Stockholm – vad som är rättvist och orättvist. Saker som tidigare
togs för givna, exempelvis den kostnadsfria (helt och hållet kollektivt
finansierade) tillgången till vägnätet, behövde man nu fästa uppmärksamheten
på och argumentera kring. Detta gäller också kontexten kring det
politiska genomförandet. Försöket fungerade därmed som en katalysator
för samhällsdebatt och vardagliga samtal och tankar.
Tydligt är att trängselskatten för somliga blev något mycket mer än ett
betalsystem. Laddade teman som frihet, kontroll, detaljstyrning och förhållandet
stat–individ berördes, vilket innebar att det människor reagerade
på inte alls bara var en kostnad och ett sätt att administrera denna.
Försöket hade därmed inslag av dramatik och provokation lika väl som
tydlighet och konsekvens. Man kan säga att försöket synliggjorde hur
demokrati kan balansera mellan konkret och abstrakt. En betalstation
som registrerar och avgiftsbelägger medborgarens passager med bil mellan
bestämda klockslag är ett konkret uttryck för ett demokratiskt beslut att
reglera trafiken. Men de olika upplevelserna av huruvida denna reglering
är rättvis, motiverad av miljömässiga och ekonomiska skäl o.s.v. visar på
demokratins mer abstrakta sidor. Regleringen (trängselskatten) samt försökets
kompletterande åtgärder fick, som vi sett, vidare och mer abstrakta
konsekvenser (i form av bl. a. rättviseaspekterna och den inneboende konflikten
i att utnyttja marknadens spelregler genom politisk styrning) än att
testa en viss förbättring av miljö och framkomlighet i staden.
Laddningen i dessa frågor förefaller dock ha dämpats något när försöket
genomförts. Istället verkar intresset ha ökat för information om vad
som hänt med trafikflöden och utsläpp. Man kan tänka sig att intressefokus
bland somliga förskjutits något åt detta pragmatiska håll, i riktning bort
från principfrågor och ideologiska skiljelinjer.
Försöket innebar också en förskjutning i balansen mellan olika positioner
på den trafik- och miljöpolitiska arenan. När strid rått om trafikfrågor,
bl. a. i samband med Dennispaketet, har det vanligen varit representanter
för miljöintresset som ansett sig vara förfördelade och argumenterat
genom hänvisning till missförhållanden, orättvisor och andra problem med
de politiska besluten. 17 I samband med Stockholmsförsöket var det bilintresset
som tog fram denna vapenarsenal. Detta avspeglar sig i intervjuerna.
De negativa har tänkt och vässat sina argument mer än de som är positiva.
Att ingrepp man sympatiserar med inte mobiliserar lika stort debattengagemang
som sådana man avskyr är inte förvånande, men hur kom det
Stockholmsförsöket 69