Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Två människor med skilda yrken i olika branscher kan förmodligen ha
arbetssätt som ur kommunikationsperspektivet är så gott som likartade.
Samtidigt kan två personer med precis samma yrke ha helt olika kommunikationsmönster.
Det går inte heller att enbart utgå från den formella arbetsbeskrivningen.
Denna överensstämmer sällan helt med vilken sorts resultat
människor försöker åstadkomma i sin yrkesutövning eller vilka konkreta
arbetssätt och metoder de i praktiken använder. En utmaning ligger därför
i att på ett relevant sätt definiera arbetsuppgifter i förhållande till kommunikationsformer.
En annan utmaning ligger i att välja vilka yrkesroller som är mest intressanta
att belysa och utvärdera ur perspektivet var det finns störst miljövinster
att hämta. Här kan man tänka sig ett antal kriterier. En lämplig
forskningsstrategi är förmodligen att fokusera på vanligt förekommande,
resintensiva yrkesroller som bedöms » ha framtiden för sig «. För att ytterligare
avgränsa kan man tänka sig att bland sådana yrkesroller välja ut kritiska
fall med förmodat stor respektive liten potential att balansera minskat
resande med ökad användning av telefon- och datorkommunikation.
Genom att klarlägga ändamål och motiv bakom valen och vanorna är
målet att för de olika yrkesrollerna finna svar på frågorna: Varför just så
här mycket resor och så här mycket användning av varje kommunikationsform?
Vilken potential finns att ändra kommunikations- och resvanor och
därmed minska miljöpåverkan?
Nyskapande teknikanvändning?
I debatten kring distansarbete, videokonferenser och andra resebesparande
koncept lyfts ofta den tekniska kapaciteten och kvaliteten fram. För låg
användarvänlighet, tillgänglighet till information och resurser, överföringskapacitet,
bild- och ljudkvalitet o.s.v. pekas ut som hinder för ökad
användning kommunikationslösningar för att ersätta resor. E-post och telefoni
ses som gammal teknik och det skulle i så fall behövas ny teknik för
att ersätta resor.
Ett sätt att pröva vilken betydelse teknikhinder verkligen har är att följa
pilotprojekt där man försökt att komma förbi några av hindren. Under
hösten 2007 deltog jag i en utvärdering av ekonomiska, miljömässiga och
sociala aspekter av ett pilotprojekt i Dalarna (Moberg m.fl. 2008).
Arbetsförmedlingen fick för ett antal år sedan direktiv om att alla kunder
skulle få likvärdig tillgång till deras tjänster. Arbetsförmedlingen i
Dalarna behövde därmed en ny lösning för de norra delarna av länet och
beslöt så småningom att vara med och driva utvecklingsprojektet » Service,
utveckling och kommunikation Dalarna «. Detta ledde fram till den s.k.
128 DEL D