Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

esa skulle kunna betecknas antingen som en vaneresa eller som en tillfällighetsresa.
Resor till jobbet, affären och fritidsaktiviteten skulle vara lätta
att definiera som vaneresor. Nästan lika lätt skulle det vara att identifiera
udda ärenden, t.ex. ett akutbesök på vårdcentralen eller en träff med, låt
säga, en utländsk bekant som är i stan och plötsligt hör av sig, som tillfällighetsresor.
Däremellan skulle finnas en gråzon med resor, exempelvis av slaget
»skjutsa egna barnets lag till bortamatch «. Det kan ses som en engångshändelse
, men ärendet kan också återkomma regelbundet. Och även om
en viss person bara gör resan till en viss idrottsplats en gång så är den ur ett
kollektivt perspektiv en resa som ingår i en planering, i ett mönster.
Den enkla definitionen på en vana, handling som upprepas, fungerar för
att hänföra en stor andel av de resor som äger rum som vaneresor eftersom
de upprepas av individen. För den som för första gången gör en resa för ett
visst ärende är resan ingen vana. Det kan däremot vara så att många andra
brukar göra motsvarande resa. Detta innebär att en tillfällighetsresa är socialt
och kulturellt påverkad av (andras) vanor. Ur ett kunskapssociologiskt
perspektiv (Berger & Luckman 1991) finns en strävan efter förutsägbarhet
i interaktionen människor emellan, vilket innebär att man iakttar och ofta
tar efter varandras vanor.
Man kan därmed tänka sig att dela in tillfällighetsresor efter huruvida
de är mycket eller litet modellerade efter/påverkade av resvanor som förekommer
i den sociala omgivningen. Då börjar man också att teoretiskt försöka
nysta upp relationen mellan vana och livsstil. En livsstil skulle kunna
definieras som en uppsättning av sådana konsumtions- och aktivitetsvanor
som i hög grad är modellerade efter omgivningens vanor. Nu ryms dock
inte en vidare diskussion av livsstilsbegreppet inom avhandlingen, men det
skulle vara intressant att ta sig an i andra sammanhang, eftersom det spelat
en betydande men något oklar roll i debatt kring miljö- och hållbarhetsfrågor
Min slutsats för fortsatt begreppsutveckling är att vaneresor kan vara
viktiga att urskilja om de är problematiska ur miljösynpunkt. Man behöver
då ännu tydligare kunna peka på hos vilka och när vaneresorna lättast kan
bytas ut mot andra slags vaneresor (t.ex. motsvarande resa med ett annat
färdmedel). Samtidigt behöver man få en överblick över hur stor andel av
resorna som är tillfällighetsresor. Man skulle förmodligen även behöva
skilja mellan olika slags tillfällighetsresor. En intressant aspekt är som sagt
att de kan vara starkt påverkade av vanor, även om de inte kan definieras
som sådana.
Vad man också bör observera är att de sociala relationerna, aktiviteterna
m.m. bakom resmönstren är avgörande. Strävan att delta i normal praktik
Alternativ till resor 165