Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

tiv. Risken är då att andra orsaker och motiv än de på förhand valda/i tidigare
studier verifierade o.s.v. inte kommer upp till ytan. Man vill gärna
rama in sina undersökningar på ett sådant sätt att man verkligen hittar ett
kvantitativt samband mellan avgifternas storlek och utformning å den ena
sidan och trafikflödena å den andra. Det intressanta är då mellanleden man
arbetade med för att förklara dessa samband, bl.a. betalningsvilja, tidsvärde
och anpassningskostnad.
Politikernas beslutsunderlag (i mitt exempel) bestod därmed av ekonomiska
beräkningar. Man beräknade människors betalningsvilja för att
köra in och ut ur innerstan när man skulle bestämma avgiftsnivåerna. I
ekonomiska termer beräknade man även, och vägde samman, påverkan på
regional handel och tillväxt, kostnader för trafikinvesteringar, miljöeffekter
samt människors tidsvinster respektive tidsförluster för att bedöma den
sammanlagda nyttan av trängselskatten. Begreppen instrumentell rationalitet
respektive värderationalitet kan användas för att resonera kring detta.
De samhällsekonomiska underlagen för beslut kring trängselskatten
speglar en instrumentell rationalitet, med hjälp av vilken mål och medel
definieras och väljs med utgångspunkt i beräkningarna. Samtidigt fanns det
inslag av värderationalitet bakom besluten, vilket innebar att politikerna lät
en reflexiv analys av målsättningar, värden och intressen vara vägledande.
Kanske är det så att politiker har en förkärlek för instrumentellt rationella
beslutsunderlag, men sedan inte använder dessa till instrumentellt rationella
beslut utan snarare till värderationationella avvägningar. Rayner och
Malone (1998) har diskuterat detta i termer av deskriptiva kontra interpretativa
tillvägagångssätt. Deskriptiva tillvägagångssätt, som t.ex. kvantitativa
analyser av hur skattesatser påverkar en aktivitet, brukar uppfattas
som mer lockande för politiker och myndighetsutövare än tolkande
tillvägagångssätt, som t.ex. skapar förståelse för människors reaktioner på
förändringar. Rayner och Malone påpekar att beslutsfattare vanligen inte
tillämpar slutsatsen från ett deskriptivt underlag rakt av. Snarare används
underlaget som en sorts bakgrund eller förklaringsmodell för beslutsfattarnas
egna tolkningar och benägenhet att fatta beslut i en viss riktning.
Till skillnad från hur humanvetenskap ofta kan fungera så stimulerar inte
instrumentellt rationella underlag politikerna till att granska sin egen värderationalitet.
De kan snarare tillämpa denna med hjälp av t.ex. samhällsekonomin.
I ljuset av detta var Stockholmsförsöket möjligen unikt genom att kärnpunkterna
i de samhälls- och transportekonomiska underlagen verkligen
tillämpades i relativt oförvanskad form. Men det är inget som säger att
deskriptiva tillvägagångssätt generellt skulle vara mer användbara än tol-
172 DEL D