Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

Kristina: Om vi skulle bo utanför stan så tror jag att det skulle bli nödvändigt
att ha bil. Dels för att jag jobbar på Arlanda, dels rent praktiskt.
Jag ska bara flyga i fortsättningen (d.v.s. inte jobba på SAS-kontoret).
[…] Jag tror man skulle vilja ha bil om man bor i hus. Därför att den
typen av behov man har idag skulle öka om man bor i hus tror jag. Att
man ska köpa saker, att man ska åka och hämta och lämna barn då, och
att man ska på aktiviteter själv, och att man har saker som ska transporteras
i större utsträckning tror jag gör att man skulle tycka det är
bekvämt med en bil.
Upprätthålla andra vanor
Vilken sorts vanor utgör då de dagliga respektive de mindre frekventa resorna?
Utmärkande för resvanor överhuvudtaget är att de är medlet för att
upprätthålla andra vanor. Vi har sett exempel på hur inköpsvanor, matvanor,
umgängesvanor och semestervanor ligger bakom resvanorna. Detta
betyder dock inte att resvanan enbart är en praktisk lösning på tillgänglighetsproblemet.
Resvanan i sig betyder något för utövaren av den. Cykelturen
eller bussresan har ett värde för att den ger möjlighet till bl. a. motion
och/eller en stunds avkoppling. I den mån resvanan är förknippad med
känslor, preferenser och värderingar så ingår den som en mer eller mindre
viktig del i en personlig stil.
De intervjuades dagliga resvanor har utvecklats i relation till andra
vanor som har att göra med bl. a. boende, hushållsarbete, barntillsyn,
sysselsättning och privatekonomi. Tillsammans med de lokala transportmöjligheterna
skapar dessa vanor praktiska omständigheter som medger
en vardag med cykel och kollektivtrafik. Det finns också mer tvingande
omständigheter, bl. a. privatekonomi, bilköer och parkeringsproblem. Men
bakom den fysiska och sociala verkligheten finns trots allt känslor och värderingar
som styr de val de gör. De intervjuade tycker om att cykla och att
få motion. De upplever att det är för mycket biltrafik. De vill hellre spara
än slösa. Att ha bil verkar dessutom bekymmersamt och tanken väcker mer
motvilja än lust.
De intervjuade uppvisar som vi sett olika mönster när det gäller val av
färdmedel. Ungefär hälften av dem väljer cykeln i första hand och hälften
kollektivtrafiken. En av de intervjuade säger att han ofta åker taxi och
minst en i varje familj har körkort, vilket gör att de ibland kan låna eller
hyra bil. En av familjerna har dessutom en sommarbil på landet. Färdmedlen
blandas alltså på ett specifikt sätt i varje persons resmönster. Det finns
därmed möjligheter att vid behov ändra sin fördelning mellan färdmed-
116 DEL C