Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

t. ex. barnfamiljerna som är mottagliga för stöd och påverkan, och inte utgå
från att alla föräldrar har bråttom och egentligen helst vill ta bilen.
Även på helgerna väljer de intervjuade i första hand bland det som är tillgängligt
utan bil. Men i högre grad än i relation till vardagen uttrycker man
billösheten som en » brist «. Man vill kunna handla på Ikea, byggmarknader
och lågprisvaruhus. Man vill dessutom kunna göra utflykter till andra ställen
än de kollektivtrafikförsörjda. Detta löser man bl. a. genom att låna bil
av grannen, ta taxi hem från Ikea med möblerna eller passa på att storhandla
när svärföräldrarna är på besök. Vad man verkar längta efter är en helgbil
eller en-gång-i-månaden-bil. Detta är exempel på hur begäret efter bilen
formeras på mikronivå. Bilen framstår som ett medel för att konsumera
lågprisvaror respektive utflyktsmål. Så kallade externa köpcentra etableras
i rask takt utanför städerna, vilket leder till ökat bilresande. Men kan det
dessutom vara så att handelns lokalisering blir tungan på vågen i enskildas
beslut att skaffa bil? De intervjuade verkar öppna för olika möjligheter att
lösa storinköpsproblemen, varav införskaffandet av egen bil bara är en lösning.
Detta bör handeln, politikerna och planerarna ta på allvar och stödja
utvecklingar som inte behöver leda till att öka bilismen på grund av handelns
och köpvanornas strukturförändringar.
Man upplever också en brist i semesterresorna, både i Sverige-turistandet
och i de årliga återbesöken till ursprungsbygden. Samtliga intervjuade par
har flyttat till Stockholm tillsammans under det senaste decenniet. Detta
innebär att tre hembygder är förbundna med en korridor, bestående av
en tåg-, flyg- eller båtlinje. Under sommarlovet i hembygdslandskapet vill
man besöka många platser och människor på kort tid. Det visar sig fungera
otillfredsställande utan bil. De intervjuade upplever t. ex. att det är långt
till livsmedelsaffärer, vårdinrättningar och busshållplatser. De har upplevt
påfrestande resor med flera byten och otympligt bagage och barnutrustning
som måste bäras och stuvas. Första Gotlandsresan med småbarn gav
t. ex. två av familjerna en upplevelse av att » det var inte meningen att man
skulle göra så här «. Det verkar som om Gotlandstrafiken behöver rustas
upp för att passa deras behov, liksom bagagehanteringen i allmänhet på tåg
och långväga kommunikationsmedel.
Det är alltså skillnad på ovanliga och vanliga resor. De vanliga, rutinartade,
resorna ingår i en vardagspraktik som kontinuerligt upprepas och
därmed kan utvärderas och modifieras. Man kan säga: jag har valt det, det
fungerar och jag är nöjd. De ovanliga resorna däremot har man inte chansen
att göra om nästa dag. Här kan man upptäcka oväntade problem. Bilfriheten
är situationellt betingad, den upplevs fungera tillfredsställande på
en viss plats för människor i en viss livssituation. Undantagen, de ovanliga
Att leva med eller utan bil 119