Stockholmarnas resvanor - mellan trängselskatt och klimatdebatt

förväntningar planteras och gror kontinuerligt. De manifesteras då och då i
gemensamma aktiviteter. Detta visar att det inte går att göra en konsekvent
uppdelning i vilka resor som planeras på kort respektive lång sikt eftersom
planering och förväntningar verkar på olika nivåer. Det finns en nivå av
mer grundläggande värden och skäl för att resa, exempelvis att upprätthålla
socialt utbyte med familj, släkt och vänner. Det finns också en nivå där tillfälliga
omständigheter beaktas, exempelvis en Stella McCarthy-kollektion
eller en ny ateljé. Ur samspelet mellan nivåerna uppstår besluten att företa
sig något och att göra en resa.
Det betyder dock inte att alla resor som kan möjliggöra socialt utbyte
mellan närstående är lika sannolika, vilket samma berättelse om lördagsutflykten
ger exempel på. Det visar sig att Susanne inte hade förväntat sig att
mamman skulle tacka ja till klädprovningen den där lördagen.
susanne: Det brukar du aldrig göra. Du brukar nästan aldrig åka dit till
dem. Jag blev jätteförvånad.
Jag frågar mer om detta och får veta att Wilma inte åker så ofta till sin syster.
wilma: Nej. Hon är så upptagen jämt så hon har inte tid. Det är inte så
att inte jag vill. Men … hon jobbar hela tiden.
susanne: Ja. Hon är jättesvår att stämma träff med. […] De har konstnärsgrupper
och jag är involverad i det. Igår skulle vi ha ett möte och sen
ringer hon fem minuter innan och säger att » ja, men jag har inte tid «.
wilma: Och häromdagen så skulle ni träffas halv fyra och då blev det
sju. […] Hon är så jämt. Det är väl därför vi inte träffar henne så ofta.
Vad Wilma säger visar att viljan att umgås finns, men att hon upplever att
systern har ett annat sätt att planera sin tid, vilket gör det svårare att träffas.
I detta sammanhang kommer hon också in på skillnaden i hur man ser på
avstånd. Ännu ovanligare än att Wilma hälsar på sin syster är nämligen att
systern kommer på besök hos Wilma.
wilma: Det är som att åka till Ryssland eller någonting, inne från stan och
ut hit. Det är verkligen hur långt som helst. […] Men för oss är det nära.
Mm, det är så konstigt att det är närmare härifrån och dit. […] Men hon
tycker ju till och med att du (Susanne) bor långt bort, och du bor på Linnégatan
nästan vid Sveriges Radio och de bor på Söder vid Mariatorget.
Det är liksom skitlångt bort, det är nästan omöjligt att ta sig. Då har de
verkligen gjort dagens utflykt om de måste åka bil och bli skjutsade och
alla möjliga saker. Så att de har ett sånt där lite konstigt sätt till avstånd.
102 DEL C